Äpplena i de gamla fruktträden bjuder på syrlig doft av annalkande höst. En ekorre hastar omkring i hasselbuskarna, det är dags att samla ihop vinterförrådet av nötter. Där lövskogen väller ner från Västraltssluttningen mot länsväg 117 och ån Lagan ligger trädgården med den välhållna byggmästarvillan, målad i milt linoljegult och byggd år 1909. Här möter Rolf Åkesson oss, redaktör Ulrika och undertecknad från Magasin Laholm. Rolf är ordförande i Knäreds Forskarring & Hembygdsförening som förvaltar det numera byggnadsminnes-förklarade huset och medan han visar oss runt berättar han målande om familjen som i nästan hundra år bodde här.

Familjen Johansson bestod av byggmästare August själv, hans hustru Lotten och deras två döttrar, Ebba som var tre år när de flyttade in i huset och den ett par år yngre Margareta. När de ogifta systrarna på ålderns höst flyttade från barndomshemmet donerade de hela fastigheten Västralt 2:10 till föreningen Knäreds Forskarring. På hösten 2007 var det högtidlig invigning av byggnadsminnet. Jag kommer ihåg att jag läste om det i tidningen, folk från museet var där, likaså lokalradion, pressen och självaste landshövdingen för att fira med systrarna. Bara några månader därefter dog Margareta 99 år gammal och tre veckor senare också Ebba som blev nästan 102. 

Gedigen huslighet

En trappa av rött tegel leder utifrån till husets matkällare. Jag känner att det fortfarande luktar så som det bara kan lukta i en matkällare, lite svalt fruktigt. På trähyllorna står några fyllda saftflaskor och syltburkar från förra seklets mitt. Här finns till och med en glasburk med välformade köttbullar, etiketten berättar att de konserverades redan år 1958! Rolf skämtar om att han inte skulle vara rädd för att smaka på burkens innehåll, medan Ulrika och jag är eniga om att vi absolut skulle avstå. 

Vi börjar rundvandringen i köket där pärlsponten från 1910-talet och den elektriska spisen från renoveringen ett antal decennier senare bidrar till atmosfären från flydda dagar. Rolf berättar att Mor Lotten kom från ett småbrukarhem i Egernahult utanför Knäred och att hon först arbetade på hotell så långt iväg som i Nyköping och därefter en hel del år hos rådman Bissmark i Halmstad. När Lotten flyttade in i det nybyggda huset på sluttningen var hon gift med August sedan ett antal år tillbaka. Det känns tragiskt att veta att hon blev lämnad ensam som änka redan 1920. 

– Det är beundransvärt att hon kunde dra hela lasset själv med försörjning och utbildning åt de båda döttrarna, säger Rolf. 

Jag blir imponerad av att höra att systrarna fick möjlighet att åka långt från födelseorten för att studera. Efter lärarinneexamen tjänstgjorde äldsta dottern Ebba under alla sina yrkesverksamma år på en skola i Kalmartrakten. Man kan undra hur ofta det blev tillfälle för henne att åka hem till familjen i Knäred? Lillasyster Margareta fick hushållsutbildning uppe i Katrineholm, men återvände sedan för resten av livet till barndomshemmet. Hon hjälpte sin mor med hushållet, skötte den stora trädgården och serverade på kalas, bröllop och begravningar. Jag får en vision av hur hon far iväg på en av cyklarna som Rolf visat oss uppe på det forna höloftet, kanske med hatt på huvudet och fina förklädet i cykelkorgen. Margareta sydde också liksom sin mor åt folk i trakten. På den tiden gällde det ofta att vara tusenkonstnär.

Rundvandring med Rolf

Efter Lottens död 1958 renoverades huset som fått namn efter henne. Toaletter och badrum installerades och köksskafferiet blev omgjort till ett separat diskrum med fönster mot öster. Jag kikar in och konstaterar att det är en utmärkt idé för oss handdiskare att kunna stänga dörren om disken ibland. När Ebba blev ensam tog hon anställning vid Judith och John Johanssons välkända vävateljé framme i byn. Där knöt hon fransar på röllakansmattor, hjälpte till med hushållet och gick inte i pension förrän hon var 80. De rikt mönstrade röllakansmattor som finns i ett par av husets rum härrör nog från den tiden. Jag funderar på om mönster och färger kanske har inspiration från backarna här i Västralt, för Judith Johansson formgav ofta sina mattmönster med lokal förankring och med inspiration från naturen.

Rolf tar oss med genom huset där inget är förändrat sedan systrarna flyttade därifrån vid senaste sekelskiftet. Huset fick elektricitet redan 1918, men den enda modernitet som installerats det här århundradet är det avancerade och kraftfulla larm som hela fastigheten har utrustats med. 

En liten kammare innanför köket var hemmadottern Margaretas rum och i det som var föräldrasovrum vägg i vägg finns linneskåpet. Dörren står öppen så att man kan se hyllorna med högar av virkade grytlappar och rödrutiga handdukar. De manglade örngotten har krusade band vilket gläder en linneskåpsromantiker som mig. 

Med Lilli Zickermann och Märta Måås Fjätterström

Skyddande trasmattor är utlagda på golven i de olika rummen. De kan vara vävda i vävstolen som August en gång köpte på auktion och som nu står på loftet till Lilla Stua. För mig kan trasmattor vara de vackraste mattor i världen och de jag ser hos Lottens tillhör verkligen den gruppen. Jag blir ordentligt vävsugen och inspirerad när jag ser de ålderdomligt smala så kallade alnamattorna med de finaste ränder av mönstrade och enfärgade bomullstyger, säkert med många kära minnen invävda. 

I förmaket med kakelugn och vit moraklocka står de mästerligt utsnidade finmöblerna klädda med rött sammetstyg som August, utbildad möbelsnickare som han var, ägnade flera år åt att tillverka. August var också slöjdlärare och arbetade med hemslöjdskurser i hela södra Sverige, ja ända upp till Sundsvall. Detta Hemslöjdens jubileumsår är det kittlande intressant att höra att Knäredsbon August Johansson, född 1863, också arbetade med de absoluta förgrundsgestalterna inom Svensk Hemslöjd. Som Lilli Zickermann, kallad Hemslöjdens moder och grundare till föreningen Svensk Hemslöjd för vilken Prins Eugen blev ordförande och kronprins Gustav beskyddare. 

Märta Måås Fjätterström hörde också till dem som August samarbetade med. Innan Märta Måås startade sin världsberömda vävateljé i Båstad 1919 var hon föreståndare för Svensk Hemslöjds vävskola i Vittsjö ett par tågstopp söder om Markaryd. Rolf berättar att August som var byggmästaren bakom både prästgård och ålderdomshem i hembyn också hade uppdrag i Vittsjö. Han byggde vilohem och pensionat på denna då populära kurort med sin hälsobringande höga skogsluft. Arkitekten och designern Tage Zickermann, Lillis bror, lär ha ritat de flesta hus som byggdes på orten vid denna tid och i något av dem bodde Lilli och Märta. En kanske inte alltför långsökt tanke är att Tage och August arbetade tillsammans, den ene ritade, den andre byggde. 

Jul i huset

Rolf lotsar oss vidare genom huset och berättar om de olika rummen. Rolf träffade systrarna Johansson för första gången i början av 1990-talet när han som byggmästare med egen firma blev anlitad vid en fasadrenovering. Som fackman är han imponerad av hur väl huset hållit sig genom tiderna, en kombination av gedigna material och gott underhåll. Fasaden har till exempel bara blivit ommålad ett fåtal gånger på de här hundra åren och då alltid med linoljefärg. 

– I somras hade vi hjälp av ett par trevliga och duktiga Knäredsungdomar som fräschade upp fasaden med linolja och terpentin, berättar Rolf.

Men invändigt målar man inte, här klarar sig nog både de brunmålade väggskivorna i trappuppgången och tapeterna i de olika rummen åtskilliga år ännu.

Matsalen inrymmer ett tidstypiskt ekmöblemang, också det tillverkat av August. Systrarna har berättat att man dagen innan julafton klädde julgranen härinne. På själva julafton åt man grönsakssoppa med kött, spelade piano och sjöng julsånger, och när julens kakor dukats fram läste August julbetraktelsen i skenet av tända stearinljus. Rolf nämner att familjen var starkt troende.

– Jag tror de levde lyckligt, jag har den känslan, säger Rolf.

Inne och ute

Vi beundrar trätaket och de vackert spröjsade fönstren på den ljusa glasverandan. De rosablommande pelargoniorna brukar Rolf sköta om. De får övervintra i köket, här på verandan blir det för kallt. Utanför ser vi fontänen som kom till när trädgården 1910 anlades av en trädgårdsmästare från Markaryd. Föreningen hoppas få igång springvattnet med självtryck till nästa sommar. Det kommer att bli magnifikt om de kan få till de sju höga strålar systrarna kom ihåg från sin barndom. Verandans dubbeldörrar, husets huvudentré, leder ut mot trädgården där det förr fanns en gång och en liten spång över den stensatta bäcken som rinner genom tomten. Systrarna har gjort en skiss på hur trädgården ursprungligen sett ut, var fruktträden och bärbuskarna och gångarna fanns. På loftet ovanför ladugården förvaras också en gammal grind som så småningom ska göras vid och hängas upp på sin ursprungliga plats.

– Den gamla flaggstången i trädgården hade blåst ner men vi reste en ny i fjor våras, berättar Rolf. 

Knäreds Forskarring & Hembygdsförening har över 350 medlemmar och trädet som blev till vitmålad flaggstång i Lottens trädgård har växt i skogen hos en av dessa.

Till Lottens hör också 9 ha mark, en loge och en lagård där man förr hade två kor, två grisar och en del höns. Medan vi går runt husen och tittar bräker de inhysta sällskapliga fåren i sin beteshage. Miljövårdarna, som Rolf kallar dem vill ha uppmärksamhet och helst bli kliade mellan öronen.

Populär bakstuga

Under nästa års firande av Freden i Knäred 400 år kommer ortens hembygdsgårdar att hållas öppna i anslutning till större evenemang på orten. Då bakas det säkert i stenugnen hos Lottens i den röda länga som kallas Lilla Stua. Här bodde familjen medan det nya huset byggdes, i köket finns fortfarande den ursprungliga vedspisen och de gamla köksskåpen. Rummet intill har originaltapeterna från 1908 kvar. Vägg i vägg med det gamla köket ligger rummet med tvättgryta och bakugn precis som det var för hundra år sedan. Numera används bakugnen ett antal gånger per år då det är full aktivitet med storbak av det populära stenugnsbrödet. När bagerskorna i ett av baklagen sätter deg i det stora trätråget ställer någon av ”eldarna” upp och eldar först med björkris, sedan med lövved. Ugnen, som restaurerades för några år sedan, ska nå 270 grader innan det är dags att skjutsa in de färdigjästa brödkakorna. Man bakar bullar här också. Det tar tre minuter, sedan är de färdiga! En annan favorit i bakstugan är de spröda drömmar som gör skäl för sitt namn när de gräddats i ugnens eftervärme. Och till jul bakas det vörtbröd som alla som smakat pratar om.

– Det luktar gott av bröd en hel vecka efteråt, säger Rolf.

Gula Villan och Föreningen

Knäred har ett rikt föreningsliv och medlemmarna i den här ideella föreningen ordnar historiska byavandringar, viskvällar och ett årligt sägenrally. I föreningslokalen Gula Villan vid Västraltsvägen är måndagskvällarna vikta för forskningsarbete bland digitaliserade kyrkböcker och mikrokort i bibliotek och fotoarkiv. Gula Villan, som ligger mittöver Lottens, ägs av kommunen men disponeras av Knäreds Forskarring & Hembygdsförening.

Lottens har öppet hus ett par gånger per år och för grupper kan ordnas speciella visningar vid andra tidpunkter. Rolf berättar att det kommer en hel del bussar. Allt sköts med ideella krafter och de är fyra fem personer som turas om med guidningen.

 Vi är imponerade av hur fint allt hålls i ordning och förstår vilket arbete som ligger bakom restaurering och uppstädning i uthusen på gården. Förutom medlemmarnas engagemang och stödet från länsstyrelsen innebär de cirka 50 sponsorerna också ett gott bidrag till skötseln av byggnadsminnet med sin orörda 1900-talshistoria. Rolf berättar att föreningsmedlemmarna inbjuds till arbetskvällar tre-fyra gånger per år för att hålla stället i ordning och kanske snickra på något projekt. Två lördagar om året samlas man för höst- respektive vårstädning, då passar man också på att umgås och grilla eller äta en god soppa tillsammans. 

Fåren hälsar åter bräkande på oss när vi senare på eftermiddagen kommer ut från Lottens efter ett par timmars intressant rundvandring. Vi tackar vår ciceron som med gott humör och många skratt engagerat visat oss omkring. Ekorren syns inte längre till, han har nog samlat färdigt sina nötter för dagen.

Text: Eva Brorsson  Foto: Ulrika Träff

Publicerad i Magasin Laholm vinter 2012