Ett par gamla lagg hade varit fint att ha i vinter

Leif avslutar lektionen och går och hämtar teven, som står i grupprummet bredvid lektionssalen. Det är en vanlig tisdag i februari eller mars och det är världscupen i slalom eller storslalom, någonstans i alperna och kanske i Madonna Di Campiglio. Andreas Wenzell, Phil Mahre, Steve Mahre, Piero Gros och Marc Girardelli har redan tagit sig ner och är långt före Ingemar efter första åket. Sedan kommer han. Pisternas största konung. Ingemar Stenmark. Han gör det omöjliga möjligt och till Plex Pettersson säger han efteråt att det inte är lönt att förklara för någon som inte begriper.

Det jag inte kan begripa är hur Laholms kommun kom att bli ett mecka för såväl alpin skidåkning som längdåkning. Kungsbygget. Vallåsen. Det är givna favoriter för många från Danmark och södra Sverige. Nu är det visserligen bara Vallåsen som har kvar sin utförsåkning, men det har funnits perioder då vi haft två välfungerande skidanläggningar med klass. Två bra anläggningar! I Laholm! Overkligt coolt.

För mig är utförsåkning förknippat med så mycket smaker, lukter, ljud och känslor och och mycket gemenskap. Jag minns den tunt lysande lyktan i grushålan i Vallberga, där vi barn lekte så länge vi fick på kvällarna. Vi hade visserligen inga slalomskidor, utan fick nöja oss med det vi kallade trickskidor; ett par korta plastbitar med enkla bindningar. Mina skidor var orange och jag tror faktiskt att allas var orange, om man bortser från Bengan och Myggan som sladdade ner på riktiga slalomskidor; ett varsitt par blå Fisher Panda.

Jag minns hur min gamla farmor Maja ropade efter Hasse Kvinnaböske när hon 1981 lutade sig ut och skrek ”Hej Hej Hasse!” från stugfönstret på Lindvallen när musiklegendaren promenerade förbi. Och jag minns hur jag, min bror Micke och min kusin Nigge plockade åt oss alla chokladbitar som hade placerats som reklam i varje bils vindruta.

I grannbyn fanns Knutsa backe. Där hade de en alldeles egen lift av rep och driven av en traktor. Hade man en riktig tur i kön så kom man precis där de förlängt repet och slagit en knut. Knuten var en ovärderlig hjälp att ta sig uppåt. Annars var det mycket byte av vantar av påsmodell eftersom repet slet ut par efter par. Utförsåkning för mig är öppen eld, varm choklad, grillad korv och så jäkla mysigt. Första gången jag fick åka riktiga slalomskidor var i värmländska Sysslebäck och efter det har det blivit många rundor till Lindvallen i Sälen i Dalarna. När möjligheterna uppenbarade sig i Laholms kommun genom först Kungsbygget och sedan Vallåsen så förändrades förutsättningarna. Jag kan inte tänka mig en bättre plats för familjer att umgås på ett lekfullt och mysigt sätt.

Om jag haft en nära relation till alpin skidåkning genom Grushålan i Vallberga, Knutsa backe, Värmland, Dalarna och inte minst Hallandsås så har skidåkning på längden varit långt ifrån mig. Som den lata person jag är så har jag tyckt att längdskidåkning är för jobbigt. Däremot är längdskidåkning en riktigt bra teve-sport. När Charlotte Kalla, Johan Olsson eller någon annan av våra stjärnor åker så står, hoppar och skriker vår familj fram åkarna i spåret.

Som sydhallänning är det ganska svårt att utöva just längdskidåkning, men när det väl smäller till och blir kallt så kan man hitta fina spår bland annat runt golfbanan i Våxtorp. Ett nytt och fint tillskott är Vallåsen längd-arena, där de fixar fram snö så att det går att träna hela vintern. Det är också Sveriges sydligaste Vasalopps-center.

Jag upptäckte själv det fina med längdåkning i vuxen ålder och i samband med en skidsemester till värmländska Branäs för några år sedan. Förutsättningarna var fantastiska med en gnistrande sol och kristaller i snön som bländade mina ögon. Som grädde på moset passerade ett hundspann så vykortskänslan var verkligen total. Att sedan motionen med längdåkning är idealisk försämrar inte saken. Även om mina ljumskar är ”döda” efter en mil på skidor, och jag med handkraft får hjälpa benen in i bilen så är det verkligen värt det. Jag önskar bara att jag kunde göra det oftare. Jag tror banne mig att jag ska köpa mig ett par egna längdskidor och testa Vallåsen i vinter. Min far har redan gjort sig redo och köpt ett par bra skidor på en second hand-butik.

Jag har ännu inte testat Vallåsens träningsspår men det är med på vinterns bucket-list och nu ska jag köpa ett par gamla lagg att åka på. Jag känner mig sjukt redo för en vinter på skidor.