Carl Brink 1865-1951

Carl Brink var född 1865 i Vanstad, i närheten av Sjöbo. Brink, som alltså var skåning till börden, började sin bana inom polisen i Helsingborg, där han stannade i fem år. Därefter flyttade han till Laholm där han tillträdde tjänsten den 1 januari 1897. Under sina första fem år i Laholm var Brink ensam om att upprätthålla den polisiära verksamheten i staden. Vid marknader fick han dock tillfällig förstärkning för att se till att det inte gick alltför uppsluppet till på gator och torg. När han lämnade tjänsten hade styrkan utökats med ytterligare fyra polismän.

Brink kom att stanna vid polisen i Laholm hela 45 år och blev med tiden rikskänd som ”Sheriffen av Laholm”. Han blev en legend redan under sin livstid. Bland annat skevs en hyllningsvers om honom i Svenska Dagbladet. I de många tidningsartiklarna som skrevs om honom genom åren återfinns en rad färgstarka historier. De flesta konstaterar att han kom till ett Laholm där näst intill laglöshet rådde men att han med fast hand lyckades sätta sig i respekt och bringa ro och ordning i staden. Ibland var historierna så yviga att man kunde ifrågasätta sanningshalten. Brink valde dock att varken bekräfta eller dementera legenderna kring honom.

Thomas var han trogna medhjälpare – en Grand danois – dvs en hund av imponerande storlek. Brink höll dock sin arbetskamrat i perfekt dressyr och tillät honom inte att ”hjälpa till” annat än på direkt order. Enligt Brink hade det funnits tillfällen då man med 4 till 5 poliser hjälp inte hade kunnat ha utfört samma effektiva arbete som Thomas gjorde. Brink var sannolikt själv ganska kraftfull eftersom de kängor av svart skinn som han i en av staden speceriaffärer inhandlade två gånger om året var av storlek 47.

På poliskontorets väggar i Rådhuset hade Brink ordnat ett litet museum med alla vapen som han tagit i beslag under sin tjänstgöring. Samlingen växte sig med åren stor och omfattade allt från skarpslipade knivar och piskor till batonger och revolvrar. I en intervju för en lokaltidning år 1919 berättade han att föremålen hade tagits från bråkmakare som försökt bruka våld. Han påpekade samtidigt ”att det nuförtiden går lugnt till mot vad fallet var när t ex järnvägen Markaryd-Veinge byggdes. Då kommo rallarna lassvis hit och drack och slogs. Även kraftbyggarna vid Majenfors var en härd för orosstiftare.”

Den respekt som konstapel Brink ägde var tydligen också användbar i andra sammanhang. Vid sidan av polisarbetet erbjöd han också, genom tidningsannonser, sina tjänster inom bland annat inkassoverksamhet och soliditetsupplysningar.

Han deltog även i stadens föreningsliv. År 1904 blev han vald som den förste ordföranden i Laholms Skytteförening.

När Brink avgick från sin tjänst den 1 juli 1942 var han 77 år. Då hade han i flera år varit Sveriges äldste i tjänst varande poliskonstapel. Vid sin avgång fick han ”för sitt arbete i ordningens och rättvisans tjänst”, ur Landshövdingens hand, motta Vasamedaljen i guld av femte storleken. År 1926 hade han dessutom dekorerats med Kungliga patriotiska sällskapets guldmedalj för långvarig och trogen tjänst.

Efter sin pensionering flyttade den legendariske polismannen och han maka till de nybyggda lägenheterna på Danska vägen. Hans hustru avled två år senare och den 1 juni 1951 avled Carl Brink, 86 år gammal. Han sörjdes då närmast av två döttrar. Vi begravningen hölls tal av bland annat stadsfullmäktiges ordförande Ragnar Jönsson, borgmästare Axel Malmquist samt stadsfiskal Philip Nydén.