Rådhus i Laholm har en lång historia och inte minst från den tiden då vi omväxlande var danskar och svenskar. Med freden i Roskilde 1658, blev vi svenskar och har förblivit så, trots att det fördes krig här fram till 1676 då det sista slaget stod i Fyllebro utanför Halmstad och var en del av det, så kallade, Skånska kriget.

Vid flera tillfällen brändes eller plundrades Rådhusen i Laholm och under många år fick man klara sig utan ”Rådstuga” som istället fick arrangeras i hus och hem där det fanns utrymme. 1705 bestämde man sig för att bygga ett nytt Rådhus, trots penningbrist, staden blev nämligen ålagd att anskaffa ett fängelse och då byggdes det som Rådhus och häkte som stod klart 1707. Emellertid var penningbristen sådan att det inte blev något stabilt byggnadsverk, till sist var det närmast farligt att vistas i och fängelsegästerna kunde enkelt bryta sig ut genom brädväggarna. 

Nuvarande Rådhus tar form

Så, runt 1790, hade de styrande i staden, Borgmästare, rådmän och borgerskapet, fått nog, man behövde ett nytt och bättre Rådhus. Penningbristen var även nu påtaglig men genom en donation av Anna Margareta Djurberg, syster till Prosten Nils Djurberg i Eldsberga, fick staden det nödvändiga tillskottet och man satte igång med planeringen. Den 19 mars 1794 gick uppdraget till stadens fältskär, Johann Emanuel Hausknecht, att rita ett nytt Rådhus i två våningar som skulle innehålla våghus, spruthus, arrest och en övre ”paradvåning”. Hausknecht var tysk men hade anslutit till den svenska armén och utbildat sig till fältskär. Han hade också fått viss skolning i arkitektur av sin chef, major von Dijke, i Helsingborg och hade ritat och byggt staden Laholms första tvåvåningshus vid torget. Där fanns hans och familjens bostad, fältskärmottagning, apotek och ett litet men välbesökt pensionat. Pensionatet revs 1927 men förutom Rådhuset så ritade han sedan ytterligare två byggnader i Laholm som finns kvar. Nuvarande bokhandel som byggdes som apotek är Hausknechts verk liksom det så kallade Hausknechtska huset som var handelshus och bostad. 

Nytt och modernt Rådhus 1794 

Bygget av Rådhuset gick med rekordfart och redan vid julen 1794 kunde borgmästare Samuel Corin inviga ett nytt Rådhus som blev stadens stolthet för de ca 900 personer som bodde här. Nu fanns plats för stadsvågen och stadens brandredskap, ”våghuset” och ”spruthuset”, blev de gängse benämningarna. Det blev även plats för polis och arrestrum på bottenvåningen och framför Rådhuset placerades ”skampålen” tillika ”spöpåle”, där man kunde beskåda de som dömdes till offentlig aga, vilket pågick ända fram till 1855. Den övre våningen dominerades av stora salen, där sammanträden hölls för ”Magistraten” och ”Rådstuvurätten” men också andra mer lättsamma arrangemang och festligheter, så som konserter och baler. Under dåvarande borgmästarens ledning, A P Ingemarsson, bildade man Laholms Sparbank 1857 och den fick också ta plats i Rådhuset, närmare bestämt i Rådhussalen. Där förblev man ända fram till 1894, då verksamheten krävde större utrymme och man flyttade till den plats där banken finns idag. I början av 1890-talet hade också Rådhuset och Stadshotellet som första byggnader i Laholm fått elektriskt ljus. En stor förändring kom 1878 när den föråldrade Allmänna Rådstugan ersattes av Stadsfullmäktige, som avhöll sina sammanträden i Rådhusets sessionssal ända fram till 1970 då den stora kommunsammanslagningen genomfördes och fullmäktigeförsamlingen blev för stor.  

Rådhuset renoveras efter drygt 100 år

1904 anslog Stadsfullmäktige pengar för en renovering av Rådhuset. Huset hade varit i bruk i över 100 år och en upprustning och viss ombyggnad var nödvändig. Spruthus och våghus försvann och portarna ersattes av fönster, entrén fick en stiligare utformning och interiört blev det bättre plats för polisen och nya material på golven.           

Under många år fanns det plats för stadens Borgmästare och polis i Rådhuset, liksom några andra av stadens tjänare. Den siste Borgmästaren, Torsten Dufva, hade ersatt den legendariske Axel Malmquist, som inte ville bli kommunalborgmästare och Borgmästarrollen upphörde 1970. Polisen flyttade till ett nytt polishus 1961 men istället flyttade brandchefen in i Rådhuset 1966 och blev kvar där till 1982. I Rådhuset fanns också plats för några kommunala tjänstemän men efter kommunsammanslagningen som genomfördes mellan åren 1971-74 så flyttade dessa ut och gav plats för en turistbyrå och en historisk miniutställning och sedermera också Teckningsmuseet som numera finns vid Hästtorget. 

Borgmästare Malmquist initierar ny ombyggnad 

Axel Malmquist som tillträdde som borgmästare 1925, tyckte det var dags att fräscha upp Rådhuset på nytt och 1941 tillsattes en rådhuskommitté i detta syfte. Nu fick Rådhuset det utseende som byggnaden har än idag. En ny entréport, klocka över entrén och ett riddarspel på den södra fasaden av Stig Blomberg, tillhörde de yttre synliga förändringarna och interiört fick Borgmästare och Stadsfiskal större tjänsterum. Marmor och parkett fick bli nya golvbeläggningar och det blev flera nya konstsmyckningar och nya möbler i sessionssalen som skänktes av apotekare Egron Hansson. I oktober 1942 vid stadsfullmäktiges sammanträde invigdes det renoverade Rådhuset och det omtalade Riddarspelet sattes i funktion. Borgmästare Malmquist var nöjd med Rådhuset men på den västra sidan fanns en steril och ful del av Stortorget. Borgmästaren presenterade ett konstnärligt förslag till en vacker ”Rådhusgård” 1943, med vit marmorbalustrad och ett nytt konstverk av Stig Blomberg, i form av en klassisk snäcka som dricksfontän, också den i vit marmor. 1945 invigdes Rådhusgården med bland annat sång av den spirande storheten Birgit Nilsson. 

Rådhuset i nutid

Turistbyrån har nu flytt Rådhuset och finns tillsammans med Teckningsmuseet i fina lokaler vid Hästtorget med utsikt mot Lagan. Under senare år har Rådhuset tjänat som tillfälliga lokaler för olika kommunala verksamheter men från och med 2019 har kommunen låtit Föreningen Gamla Laholm använda Rådhuset för olika typer av utställningar och andra arrangemang. Detta har blivit väldigt uppskattat och lockar många besökare, inte minst den egenproducerade utställningen på somrarna, ”Laholmare förr och nu”, där intressanta personligheter presenteras i ord och bild.