”Hon vävde tidlösa konstverk”

Judith Bengtsson från Trollhättan och John Johansson från Norra Össjö, personifierar det man kallar ”kärlek vid första ögonkastet”. John var i Trollhättan för att sälja varor på marknaden från ”sina” väverskor och ”korgfläterskor” i Hishult och besökte huset där den 19-åriga Judith bodde med sina föräldrar, Olga och Per Johan. Två veckor senare var de förlovade och efter två års förlovning gifte de sig 1937 och blev ett oskiljaktigt par och arbetskamrater under mer än ett halvsekel då Judith drev vävateljé i Knäred med starkt stöd från sin make. 

Judith lärde sig väva av sin mormor Olivia och sin mor, Olga. Olga var sömmerska och hade fin känsla för färg, en egenskap som Judith ärvde och som blev en stor del i hennes framgångar. John ärvde affärskänsla av sin far och farfar som båda var gårdfarihandlare och utvidgade sortimentet till olika former av hantverk som såldes på marknader. Judith och John bestämde sig för att fortsätta på den inslagna vägen, väva och sälja sina och andras produkter men bristen på duktiga väverskor gjorde att de flyttade söderut när de gifte sig. De bodde ett tag i Hishult hos Johns föräldrar under tiden som bostad och ateljé byggdes i Knäred 1938, där det då fanns goda kommunikationer genom järnvägen.    

I Knäred startade Judith och John det som skulle bli en av Sveriges finaste och mest framgångsrika vävateljéer och Judiths Röllakanmattor, bonader och andra vävnader blev mycket uppmärksammade och efterfrågade. Väveriet fick byggas ut två gånger, både 1951 och 1965 för att man skulle klara efterfrågan. Under sin mest framgångsrika period hade man tretton väverskor anställda och beställningar på framför allt mattor och annan utsmyckning i kyrkor växte snabbt. Beställningar kom från kyrkor i Halland men också från många platser runt om i Sverige och även från andra länder. Beställningar kom också från rederier, offentliga inrättningar och butiker som sålde kvalitetsprodukter och unika vävnader. För varje matta och mönster var unik. Judith svarade för form, färg och motiv, ofta i samarbete med John och tillsammans med duktiga väverskor som Judith och John alltid visade stor uppskattning. Under de 55 åren på vävateljén i Knäred skapade Judith mellan 4-500 unika mönster för både profan och sakral miljö. Under flera årtionden var mattor och andra vävnader från ateljén i Knäred bland de absolut bästa i landet och mycket berömda. Judith Johansson från Knäred, som samarbetade under många år med professor Carl Malmsten, och Märta Måås-Fjetterström från Båstad, dominerade den svenska vävkonsten.        

I slutet på 70-talet märktes den ökade konkurrensen för det konstnärliga hantverket genom billigare, importerade och maskinvävda mattor och i Knäredsateljén tvingades man dra ner på antalet vävare. Judith gav dock aldrig upp, hon behöll sin skaparkraft och hoppades i det längsta på en renässans för den genuina vävkonsten. 1986 var det dags för Judith och John att lämna över till yngsta dottern, Britt-Marie, också hon konstväverska som gjort flera utställningar tillsammans med Judith. Britt-Marie J Glyssbo drev verksamheten fram till 2003, de sista åren i samarbete med Måås-Fjetterströms vävateljé i Båstad.        

Judiths mattor visades på ett femtiotal stora utställningar genom åren. Den första 1956 på Röhsska muséet och sedan runt om i Sverige men även i Danmark och Tyskland, den senaste gjordes 2006 på Textilmuséet i Borås, tretton år efter Judiths bortgång. Judith fick under sin aktiva period flera stora utmärkelser, Hallands läns landstings kulturpris 1983, Kungliga patriotiska sällskapets förtjänstmedalj i guld 1988 och Laholms kommuns kulturpris 1990. Judith Johanssons vävnadskonst lever och handlas till höga priser på Auktionsfirmor men det lär säkert dröja innan vi får se en så framträdande och berömd konsthantverkare igen.

Texten är ursprungligen framtagen för utställningen Laholmare förr & nu, där intressanta personligheter presenteras i ord och bild. Utställningen är producerad av Föreningen Gamla Laholm och visad i Rådhuset.