Konsten att sticka kläder kom till södra Sverige tack vare en diplomathustru på godset Vallen i Våxtorp. Traditionen att sticka hålls levande, inte bara i Våxtorp där Våxtorps hembygdsförening varje år håller ”Bingegille” i hembygdsstugan, utan också genom en helt ny förening med den höga ambitionen att sprida kulturarvet över världen.
För drygt hundra år sedan när doktor Borgström i Laholm besökte sina patienter utanför staden såg han hur fattigt befolkningen i skogsbygden hade det. Han pratade med sin hustru Berta om sina bekymmer och om hur man skulle kunna lindra nöden i stugorna. Precis som slottsfrun på Vallen 250 år tidigare ville Berta Bergström göra något som kunde hjälpa de fattiga torparna och byborna i trakten. Hon pratade med sina inflytelserika vänner och så bildades Föreningen Bindslöjden i Laholm 1907 med doktorinnan själv som initiativtagare.
De ordnade beställningar på stickade plagg och deltog med varor på flera stora utställningar. Till Skansen i Stockholm skickades en kvinna och en man som demonstrerade stickning. Dessutom hade man ett stånd och sålde många vackra plagg som stickerskorna i Laholm hade tillverkat. Till och med kungahuset beställde tröjor, vantar och mössor från Laholm. Stickerskorna hämtade ut garn och stickade på ”beting”. Sedan lämnade man in de färdiga plaggen och hämtade nytt garn för nästa beställning. Till en början hade man ut- och inlämningskontor i olika hem och lägenheter i Laholm. Snart insåg emellertid alla att eftersom verksamheten vuxit sig så stor måste man helt enkelt söka sig andra större lokaler. Eftersom många stickerskor bodde på landet kunde allt detta ske genom ombud i de olika byarna.
Till och med kungahuset beställde tröjor, vantar och mössor från Laholm.
Märta Måås Fjetterström ritade mönster
Sveriges mest kända textilkonstnär, Märta Måås Fjetterström, anställdes av den ideella föreningen Bindslöjden i Laholm. Hon var föreståndare 1912-13 och ritade några av mönstren med inspiration från äldre förlagor. Ett av de mest älskade mönstren kallas ”Bjärbobård” och har fyra motställda snedrutor som hålls ihop av stiliserade ”parenteser”. Bården stickades bland annat på mössor och vantar, koftor och långa jackor och på vaggtäcken.
Binge – stickning för alla
Sommaren 2025 bildades Föreningen Binge – stickning för alla på initiativ av författaren till Bingeboken, Christel Eriksson. Redan påsken 2026 har föreningen nästan hundra aktiva medlemmar utspridda över världen. Till och med i Svenska kyrkan i New York stickas det numera Binge! Föreningen har visat upp sig på flera stora svenska mässor och intresset har visat sig vara enormt stort för stickkonsten från Våxtorp.
Medlemmarna kan följa möten och kurser även digitalt.
Sedan en tid tillbaka finns Bingekonsten med på Sveriges lista över immateriella kulturarv med ambitionen att hamna på UNESCO:s lista över kulturarv som är omistliga för världen.
Föreningen har nära samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och inlett samarbete med kommunens skolor. Flera av medlemmarna berättar och visar både bilder och alster i deras respektive föreningar och nätverk. Så nog arbetas det intensivt med att sprida bingekonsten i vidare kretsar. Man kan verkligen prata om levande kulturarv när det gäller Föreningen Binge – stickning för alla.
Text och bild: Christina Lindvall Nordin
Publicerad i Magasin Laholm våren 2017. Uppdaterad våren 2026.
