De har nyligen släppt nytt material och de vaknade till liv igen under pandemin. Dock är de barn av 1980-talets musikliv med Vibesgården, Veinge, Medborgarskolan, Ulla Gunnarsson och Steelwings. De gick, och går fortfarande, till viss del sin egen väg. Utan just Steelwings och Ulla Gunnarsson hade det kanske aldrig blivit något mer av musiken. Detta är en historia om Dr Krollspell. Det är en historia om Thomas Olsson och Richard Robertssons kärlek till musiken och att den fortfarande lever. Den har egentligen aldrig slocknat.
– Under 1980-talet var det många blommor som blommade, säger Thomas Olsson och menar att musiklivet i Laholm på riktigt tog fart under 1980-talet.
På torget i Laholm slår klockan 13.00. Ett enda slag som förkunnar att tiden gått ytterligare en timme. Torghandlarna säljer blommor inför påsken och solen anstränger sig för att få igenom några solstrålar. Jag möter Robbie Grønlige och Thomas Olsson i höjd med bokhandeln i stan. Thomas Olsson berättar att Dr. Krollspell en gång i tiden spelade in en video där huvudpersonen i videon dök ner i fontänen vid Stora Torg för att senare i videon dyka upp igen i Stensån. På något sätt slöts cirkeln med Dr. Krollspell redan där. Vi tar en kort promenad över torget och hamnar på Konditori Cecilia. En anrik plats i Laholm för fikastunder i Laholm. Robbie Grønlige är egentligen mera känd för laholmare som Richard Robertsson, men kände när han bott i Danmark en stund att han behövde förnya sig. Danskarna hade oerhört svårt att uttala hans namn och eftersom han i stort sett hela livet gått under namnet Robban föll Robbie lätt in. Grønlige hittade han bara på eftersom det kändes rätt och riktigt. Robbie har sedan tagit sig igenom livet på en snårig väg där han jobbat på olika platser i Skåne och Danmark. För några år sedan flyttade han hem till kommunen igen. Hans musiktvilling Thomas Olsson lever och bor i skånska Skurup och jobbar dagligen med musik vid Lunds Universitet.
”Ulla Gunnarsson borde fan stå staty i Laholm”
De fostrades tidigt in i musiken och under många år hängde de med hårdrocksgruppen Steelwings i replokalen i Veinge, men också som roddare vid bandets konserter. De delade replokal och fick låna mycket av deras utrustning. I kombination med Steelwings välvilja och Medborgarskolans Ulla Gunnarsson flög de in på ”stålvingar” i musiken redan som 13-14-åringar.
– Ulla Gunnarsson borde fan stå staty i Laholm. Hon betydde oerhört mycket för oss unga musiker, säger Robbie Grønlige och Thomas fortsätter:
– Vi hängde mycket med Steelwings och de hjälpte oss med att låna ut sina grejor. Vi startade band tidigt och utan Ulla och Steelwings hade det kunnat slutat för oss redan där.
Det slutade verkligen inte för de båda Laholms-musikerna. Visserligen var Dr. Krollspell som mest aktiva under 1980- och inledningen av 1990-talen och vid första spelningen hette de Dr. Krollspell and the Rastapopoulos Brothers. Dock var det någon som särskrev Rastapopoulos så att det blev Rasta Popolus. Somliga trodde att de var ett reggae-band, men det var de verkligen inte och ville heller inte bli förknippade med den typen av musik. Istället är det i hårdrocken och i bluesen de har sina rötter. Robbie säger att han en gång lärde sig en bluesskala och har sedan dess byggt all sin musik på det. Thomas har svårare att plocka ut en specifik genre som sin favorit.
– Det är som att välja på vilket av sina barn man tycker mest om. Det går helt enkelt inte att välja något specifikt, säger han.
Dr Krollspell har aldrig velat att tränga in sig i ett hörn och säga att de spelar den eller den typen av musik. De har aldrig gjort musik för att placera sig själv i ett fack. Istället har de gjort musik som grundar sig på glädje och känsla men till slut erkänner Thomas:
– Ingen har väl sagt nej till ett bluesjam, säger han med ett leende och fortsätter:
– Om man säger att man spelar en viss sorts musik så medföljer det ett recept på hur det ska se ut och låta.
Innan Dr. Krollspell bildades hette de bland annat Iron Fist. De bestod ett antal år men i mitten av 1980-talet dök Dr. Krollspell upp som ett nytt band. Det har alltid varit Robbie Grønlige och Thomas Olsson som varit basen i bandet. Sedan har det figurerat en massa människor runt bandet. Johan Heiner, Kjell Nilsson, Henrik Wennström, Peter Staron, Nicholas ”Pingo” Sjöholm och Göran ”Overkill” Pettersson och många fler. Det är dock Grønlige och Olsson som varit kvar, drivande och konstanta i bandet. Thomas Olsson har också en liten del i ett band i Portugal, som heter Daymoon, och de spelar prog. De har sin bas i Sintra, strax utanför Lissabon, och via det bandet fick han en kontakt med ledaren för bandet, som heter Fred Lessing och de blev goda vänner. Detta samarbete har mest haft att göra med Thomas Olssons arbete som musikforskare. Via den kontakten har Thomas också fått kontakt med en musikfestival som heter Gouveia Art Rock Festival, där han är föreläsare och moderator.
– Ja, jag har varit ett stående inslag som föreläsare och moderator. Det är helt fantastiskt att så mycket bra musiker kan sammanstråla i en liten bergsby på gränsen mellan Portugal och Spanien, säger Thomas Olsson.
Trots Thomas Olssons engagemang vid Lunds Universitet och hans övriga musikengagemang strålade ändå 1980-tals bandet Dr. Krollspell samman igen. Robbie Grønlige hade sina funderingar och sina tvivel.
– Jag trodde att det skulle bli svårt när vi drog i gång Dr. Krollspell igen, men det är lite som att lära sig att cykla, säger han och syftar på att bandet kom samman ganska snabbt efter återbildandet.
Visserligen upphörde Dr. Krollspell någon gång under 1990-talets första hälft. Thomas och Richard gled ifrån varandra utan att vara osams. Livet tog dem med på en resa men när pandemin bröt ut stannade de upp och började fundera över livet. En fundering de hade var att göra musik tillsammans igen. Det blev en digital EP och det är inte slut med det. Det finns massor av idéer och tankar på att det ska bli mer. De har inte ens stängt dörren till att spela live igen, men säger sig vara dåliga på att leta spelningar.
– Som det ser ut nu har vi ingen tidsplan när olika saker ska hända, men vi har en plan, säger både Robbie och Thomas.
Henrik Wennström spelar trummor i bandet och Nicholas ”Pingo” Sjöholm lirar bas. Robbie spelade tidigare kompgitarr men har nu tagit över basspelandet. Thomas är sologitarrist. Bandmedlemmarna har skiftat och de säger att Dr. Krollspell numera mera är ett projekt.
– Om vi säger att vi är ett projekt så minskar det kravet på oss att repa en gång i veckan. Jag och Richard har visserligen varit drivande och konstanta i bandet, men det ska inte kännas som en press för oss att spela i Dr. Krollspell.
