Sömnbrist, svettigt och helt fantastiskt

Vad är väl en festival på sommaren? Det kan vara sömnbrist, brist på personlig hygien och dåligt väder. Sedan kan det vara helt underbart häng med vänner, bra musik, god mat och helt helt magiskt. Time to rock festival i Knislinge har precis avslutats och många laholmare vallfärdade dit till rockens ära.

Det finns en uppsjö av festivaler under sommaren. Bara i Laholm finns bland annat Midsommarrocken, Sandstock, Under Solen och Killhults countryfestival. När det kommer till hårdrocksscenen är flaggskeppet i Sverige Sweden Rock Festival, men fler och fler laholmare har också upptäckt Time To Rock, utanför Kristianstad. Jag satte mig i bilen för en färd genom snirkliga skånska skogsvägar som kantades av en vackert grön bokskog. Efter drygt nio mil parkerade jag bilen på en åker i skånska Knislinge. Coop hade ”rocköppet”, den lokala fotbollsklubben drog in pengar och hela byn verkar vara involverade på ett eller annat sätt. Byns fotbollsklubb heter IFK Knislinge och damerna håller till i division fyra och herrarna i femman. Under denna helgen fungerade deras anläggning som någon form av centrum för camping.

Det som slår mig mest med livet på en festival är stämningen. Precis alla är glada och välkomnande. Någon är lite för överförfriskad, men alla har ett leende på läpparna. Musiken må vara det besökarna kommit för och med band och artister som Nestor, Bullet, Y&T, Erik Grönwall, Dirkschneider och många fler kan man förstå varför festivalen växer i popularitet. Men besökarna kommer lika mycket för att umgås. I en husvagn står Mellbystrandsbon Staffan Larsson och brassar frukost till sin fru Cilla och vännerna Lars, Tjompen och Ursula. Det mullrar musik ur högtalaren och precis alla ler mot gänget och sträcker näven i luften och gör den klassiska hårdrocksgesten. Några är redo för dagens första konserter och andra försöker att behålla sin hygien hyfsat intakt genom att i alla fall borsta tänderna.

Väl inne på festivalområdet möts vi av ett dovt muller från en baskagge och ju närmare man kommer desto mer kan man urskilja musik, dofter av mat och människor med fantasifulla klädkreationer. Under lördagen spelade bland annat Velveteen Queen från Göteborg och de är, trots sin ungdom ganska välkända i Laholm. Förra året spelade de på Midsommarrocken och så sent som förra helgen på Strandhotellet i Mellbystrand. De gjorde en bra spelning på Time To Rock, med massor av energi. Dessvärre hade de stor konkurrens av Accept-ikonen Dirkschneider, som spelade samtidigt och hade utlovat en spelning med alla låtar från legendariska plattan, Balls to the wall från 1983.

I fjol spelade laholmsbaserade Steelwings på festivalen. I år kunde vi i stället hitta gitarristen Gert-Inge Gustafsson, basisten Peter Fredriksson, sångaren Tommy Söderström och trummisen Marcus Fritiofsson i publikhavet. De, tillsammans med cirka 4000 andra kunde se Nestor göra en formidabel och spektakulär spelning. Vi fick också njuta av en fantastisk sång av Erik Grönwall när han stod på scen tillsammans med Michael Schenker. Precis som en festival ska vara så kan man också få upp ögonen för ny musik. Personligen fick jag upp ögonen för Eclipse.

Den personliga hygienen är återupprättad. Dammet är avspolat efter en skön dusch. Jag är hemma igen och visserligen blev det jobb direkt på måndagen men det gör inte så mycket. En festival uppfyller mig och många människor med energi att ta med sig in i nästa dag, vecka och månad…men jag missade dessvärre Ambush, men man kan inte få allt här i livet.