Lillan Berg Hagenfeldt 1936-2006
Lillan var en kvinna med bestämda uppfattningar, mycket välkänd i Laholm för sin konst och sågs ofta i staden där man kände igen henne med det röda håret och permobil.
Lillan föddes i ett ganska välbärgat hem i Sundsvall, med söndagsmiddagar på Knaust, hos föräldrarna Edde Berg, som var ingenjör och uppfinnare, och Ebba som lär ha varit en färgstark person. Lillan fick två bröder, Bengt och Lasse, varav säkert många mött Lasse Berg som författare, journalist, dokumentärfilmare och sommarpratare i P1.
Lillan fick polio som åttaåring och tillbringade ett år på Epidemisjukhuset i Stockholm. Men, för att ge dottern bästa tänkbara möjligheter flyttade mamma Ebba och barnen till Båstad för fortsatt rehabilitering hos en berömd sjukgymnast, Sigrid Coleridge. Där stannade mamma och barn så Båstad blev uppväxtorten. Genom flytten till Båstad blev ekonomin lite knappare men Lillan som tidigt visat anlag för att teckna och rita flyttade som 17-åring till Stockholm för att försöka försörja sig samtidigt som hon gick på Konstfack.
I Stockholm träffade hon den sedermera välkände journalisten Anders Pontén och de gifte sig 1957 och fick en dotter, Charlotte. Anders fick jobb i Ängelholm och därefter i Örebro och familjen flyttade. Lillan fick läsa korrektur och ta hand om familjen och på den tid som blev över fortsatte hon att teckna och måla. Äktenskapet höll fram till 1962 då Lillan träffade Bo Hagenfeldt.
Lillan flyttade till Laholm
Lillan flyttade med Bo och dottern till Tenorgatan i Laholm. Troligen var det inte slumpen att det blev Laholm, Lillan ville bo nära men inte alldeles inpå sin mamma som bodde kvar i Båstad. Nu fick Lillan bättre tid för konsten och hon skaffade ateljé och affär där hon sålde batikkläder och -tavlor. Hon började också dekorera brevlådor, först i liten skala, men dessa blev så populära att det blev stor efterfrågan. 1973 köpte familjen hus på Kyrkogatan efter ett tips av Rune Pära, och detta blev bostad och Lillans ateljé, Kyrkstallet, under hennes fortsatta levnadstid. Under en tid fanns också ett galleri i lokalerna där både lokala och inbjudna konstnärer fick utrymme.
I den nya miljön fortsatte Lillan med batik, men det blev akvarellerna med Laholmsmotiv som gjorde henne känd och blev hennes riktiga genombrott. Nu kunde hon börja ta betalt för sin konst och kände sig som en etablerad konstnärinna.
Innan hon fann Laholm som grund för sina motiv fann hon inspiration för sitt målande utomlands, framför allt på Kreta, en ö hon älskade och besökte många gånger.
Lillan umgicks mycket i konstnärskretsar i Laholm med omnejd och engagerade sig också i Amnesty. En duktig konstnärinna, frispråkig med bestämda åsikter och stort hjärta. Lillan gick bort 2006.
I många, både offentliga lokaler i Laholm och privata hem hänger Lillans akvareller eller grafiska blad och det är ingen överdrift att säga att Lillan var mycket duktig och omtyckt.
Hon deltog i många samlingsutställningar runt om i Sverige men anordnade också ett stort antal separatutställningar, inte bara på flera platser i Sverige utan även i Schweiz och på Kreta. Hon finns naturligtvis representerad i Laholms kommun och grannkommunerna men hon har också bidragit med flera offentliga utsmyckningar för andra landsting och kommuner. Hon fick Gamla Laholms stipendium som främjare av bildkonsten år 2000.
Hennes konst är spridd över landet men frågan är om hon inte var mest stolt över att Laholmarna tog henne till sitt hjärta.
Artikeln är publicerad i Magasin Laholm sommaren 2018 och kommer ursprungligen från utställningen Förr & nu, arrangerad av Gamla Laholm, samma sommar.
