Vad fan domaren! Hallå! Är du helt blind eller? Såg du inte! Vi hade vunnit om det inte vore för domaren! Denna text riskerar att bli en krönika, likt tv-programmet Förlåt mig, som sändes på tv någon gång runt mitten av 1990-talen.

Att vara domare i fotboll, med spelare som knappt kan slå en passning själva måste vara en otacksam uppgift, ändå finns det ett antal legendariska domare som varje helg lade och lägger flera timmar varje helg. En fotbollsdomare kanske dömer två fotbollsmatcher varje helg, och i denna krönika ska jag hylla dem som jag en gång tappat humöret på. Det blir en slags förlåt mig. Lite grand som det där tv-programmet, med Linda Lindorff på 1990-talet, som hette just Förlåt mig. Jag är en av alla dem som sagt orden i ingressen. Jag är en av dem som dragit på mig ett antal röda kort. Jag är en av dem som tycker att domarna gör ett fantastiskt jobb varje helg och när jag besökte Tommys och Roys utställning Fotbollen i centrum på Rådhuset fanns det en bild på ett gäng domarlegendarer, som jag minns mycket väl.

Ola, Bernt-Olof och Åsa Ström.
En gammal bild från mitt egna album på Göran Pettersson.
40 år som domare imponerar.

En av de första domarna i min, så kallade, fotbollskarriär som visade ut mig hette Lars Hallengård. Han var lärare i Hishult och en legendar inom Hishults AIS. Under en pojklagsmatch på Hishults idrottsplats en onsdagskväll på 1980-talen, var det nämnde Hallengård som dömde, och i den andra halvleken fick jag mitt andra gula kort och det betyder, i fotboll, rött kort och utvisning. Jag lämnade planen med orden ”gubbjävel” eller möjligtvis ”gobba jävel”. Nu föll det sig inte bättre än att det vankades fest i Hishult under nästkommande helg. Det var en trevlig och uppslupen fest och vi var ett gäng kompisar som somnade hos en av kompisarna, som för övrigt heter Jenny. När vi vaknade på morgonen stod Lars Hallengård i köket och bjöd på frukost. Något pinsamt och jag minns inte om jag sade förlåt till Hallengård där och då, och nu är det tyvärr för sent, eftersom den ytterst sympatiske hisbon gick bort för två år sedan, 78 år gammal. Så Lars, varhelst du är; förlåt mig

Det har passerat ett antal legendariska domare i kommunen och på Wallevi i Vallberga var vi rätt gnälliga mot domare och jag var eventuellt en av de värre. Det fanns en oerhört snäll person som dömde fotboll och han heter Rune Johansson och kom från Eldsberga. Han dömde oss i Walldia många gånger. Även han visade ut mig vid ett tillfälle och när han drog upp det röda kortet mot mig slet jag av mig min lagkaptensbindel och kastade den emot honom. Kanske inte så bra. Inget bra att ha kaptensbindeln på sig och göra på det sättet. Så Rune; förlåt mig för det.

Göran Pettersson, Jan ”Sillen” Svensson, Tommy Svensson, Bernt-Olof Ström, Ola Ström, Åsa Ström, Josef Vasilcin, Rudolf Iles, Kalle Mattsson, Claes Johansson. Ja listan över legendariska rättsskipare kan göras lång. Jag och familjen Ström drog inte alltid jämnt och jag tror att jag har en hel kortlek i färgerna gult och rött, som jag fått av pappa Bernt-Olof och sonen Ola. När jag så småningom hamnade i allsvenskan med Vittsjö så hade jag ibland Åsa Ström bredvid mig eftersom hon blev assisterande domare i högsta serien. Annars borde familjen Ström inneha någon form av världsrekord i antalet dömda säsonger i Laholms domarklubb. Pappa Bernt-Olof har 41 säsonger (1965-2005), sonen Ola 32 (1991-) och dottern Åsa 11 (1992-2002). 84 säsonger! Det är inget annat än fantastiskt och bragdartat

Jag har nog skällt på alla de domarna som nämns ovan så förlåt mig för det. Ni gjorde ett bra jobb. Rudolf Iles var en intensiv och skön personlighet. Han brann nästan lika mycket som oss på Wallevi så ibland blev det lite kollisioner mellan oss. Lars-Erik Klippfors hade kanske den bästa egenskapen av alla domare och det var att han hade nedsatt hörsel. Det måste vara perfekt när man ska döma fotboll. Göran Pettersson var oerhört bestämd och pekade med hela näven och man förstod när man var nära en varning. Sillen var oerhört följsam och Kalle Dahlgren väldigt lugn. Kalle Mattsson uppfattade jag som lugn och regelkunnig. Dessutom är Mattsson en riktig eldsjäl inom Laholms Domarklubb, vilket han också blev prisad för när Södra Hallands Småklubbsallians hedrade honom 2019.

Idag är det Hilding Hansson som dömer och då är det inte roligt

Det är svårt att prata om domare och inte nämna en domare från Halmstad, vid namn Hilding Hansson, som även han dömt fotboll i över 40 år. Någon gång runt tidigt 1990-tal mötte Walldia IF Centern på Kärlekens idrottsplats i Halmstad. Som vanligt blev det lite käbbel och domare Hansson valde att blåsa ganska många frisparkar. Min lagkamrat Bengan frågade Hilding om det inte ska vara roligt att spela fotboll. Hanssons replik är odödlig när han högt och tydligt utbrast: ”Idag är det Hilding Hansson som dömer och då är det inte roligt”. Han sa det givetvis med viss glimt i ögat så det blev inte så värst mycket mer snack efter det. Att kunna skapa en relation med spelare på plan utmärker en bra domare och nästan alla domare ovan kunde det, även om de gjorde det på olika sätt. Det var många under min aktiva karriär som jag fortfarande, genom bland annat Facebook, har kontakt med och det tyder ju på en viss ömsesidig respekt för varandra.

Jag har tidigare beskrivit Peter Johnsson i en av mina krönikor och det gjorde jag när jag skrev om att jag fick planens gentleman och sedan blev utvisad. Jag har ett annat minne av Johnsson, och det utspelade sig på Lilla Tjärby idrottsplats. Vi i Walldia fick spela en hemmamatch i Lilla Tjärby eftersom Wallevi var vattensjuk. Vi mötte inte Lilla Tjärby och jag minns faktiskt inte vilka vi mötte. Dock slutade denna match med att tio av elva Walldia-spelare hade ett gult kort och om jag minns rätt så var det endast Persa, vår målvakt, som undgick en varning.

Idag är det ett stort problem med att få domare till matcher och det beror på att det finns för få. På Laholms Domarklubbs hemsida står det att de är elva medlemmar. Den yngsta är runt 30 år, så återväxten är minimal. Jag har haft tusentals åsikter om domslut genom åren och dessa åsikter har jag haft både som spelare och som ledare. Jag har dock aldrig dömt en match på riktigt, men jag kan tänka mig att det är ett ypperligt sätt att antingen motionera med eller att skaffa sig en karriär. Utan domare ingen fotboll.

Och…glöm inte utställningen i Rådhuset, som heter Fotbollen i Centrum.