Någon vecka senare tog vi oss åter upp till Knäred för att vandra den tolv kilometer långa leden från Flammabadet/Lagavallen till Bassalt och åter. En perfekt dag för vandring, lagom varmt och med växlande molnighet som meteorologerna säger. Spåret är ett av två gula, det kan vara något förvirrande då ett spår är fem km och gula kraftverksspåret är tolv. Det visade sig också då vi på återvägen mötte några damer som trodde att de var ute på den korta turen. 

Tegelröda byggnader

Väl iväg passeras tennisbanorna och kort därefter skymtar Knäred Nedre. Kraftverksbyggnaderna är verkligen vackra med sitt röda tegel och vackert murade fasader. Vid Nedre passerar leden dammen och vandringen sker mellan de två fårorna. Bostadshusen vi ser på andra sidan vattnet är gamla tjänstebostäder för de som arbetade vid Sydkraft. Företaget var under lång tid en mycket viktig och stor arbetsgivare i bygden. Strax uppenbarar sig Knäred Övre som har betydligt större fall och själva byggnaden är också betydligt större än Nedre. Snart går leden ut på vägen som går mot Parken och delar sig sedan mot Övre. Bysten av August Schmitz står uppe vid dammfästet men vi viker av mot norr för att följa spåret på norra sidan av Lagan. Efter knappt ytterligare en kilometer kommer vi fram till Friluftsfrämjandets övernattningsplats. Här sitter en ung pappa med sin fyraåriga dotter och grillar. De går spåret åt andra hållet och har startat i Bassalt. Går man spåret med norra sidan först är detta en utmärkt övernattningsplats.

Vacker skog

Vi säger hej då och fortsätter vår vandring uppe på dammfästet, som sträcker sig några hundra meter. Det blåser lite och vattnet krusar sig på Lagan, vi går in i blandskogen som finns längs ån. Vid en vik ligger en båt förtöjd och platsen verkar användas för övernattning av de som paddlar kanot. Kort därefter är vi ute på en vångaväg med öppna fält åt norr och blandskog på åsen åt söder. Nu har vi promenerat en timme och det är dags för första pausen. När vi åter upptar vår vandring in i skogen snubblar vi nästan på en hare som skyndar sig iväg mot ett buskage för att få skydd och strax kommer vi fram till en göl med några änder som simmar runt bland näckrosor. På åsen som skiljer oss från Lagan växer hög bokskog och skogen kommer att följa oss en bra bit upp mot Bassalt även när vi återigen kommer i kontakt med ån.

Varhalla ett ättestup

Spåret går nu på en bra skogsstig längs Lagan med ganska tät skog och på vänster sida uppenbarar sig Varhalla. Det sägs att det är en gammal ättestupa och den är riktigt hög. Mäktigt att de stora bokarna vid åkanten inte når upp till stupets höga brant och de stora klippblocken hänger ut över kanten. För den som vill gå upp finns en stig lite längre fram som leder upp på höjden. Nu skymtar strax Bassalt kraftverk. Stationen är vackert belägen när man kommer från norra sidan. Vi går runt en ravin för att komma fram och går först över fördämningen längs den naturliga fåran. Nedanför ligger många och stora klippblock som förmodligen är rester från sprängningarna som genomfördes för att bygga damm och kraftverk för över 100 år sedan. Det är svårt att tänka sig att det mesta av dessa byggen är gjorda för hand då de stora maskiner som finns idag inte fanns tillgängliga på den tiden.

Gustav V:s hamn

När vi kommer fram till ön mellan dammarna är det dags att ta fram lunchpaketet. Vi sätter oss vid den lilla hamnen som byggdes till invigningen av de tre kraftverken 1910. Kung Gustav V åkte tåg till Majenfors där han steg av, även den stationen invigdes, och förflyttades sedan med båt till Bassalt där denna lilla hamn byggdes just för detta ändamål. Efter att vi gjort slut på smörgåsarna och sockerkakan tar vi oss förbi kraftverksbyggnaden och fortsätter på en grusväg med först fin bokskog och därefter hög granskog med härlig mossbetäckt mark. Även här passerar vi gamla tjänstebostäder som nu nyttjas som fritidsboende. Vi går vidare och kommer fram till en asfalterad väg som vi följer någon kilometer och passerar byn Gunnarsbygget. Söder om landsvägen går järnvägen Halmstad – Hässleholm och riksväg 15. Vi viker av, strax före järnvägs­korsningen, till den riktigt gamla landsvägen längs Lagan. Vi möter återigen den unga pappan nu med dottern på ryggen i bärsele. Vi ser åter dammanläggningarna vid Knäreds Övre och strax dyker även kraftstationen upp tvärs över vattnet. Innan vi når fram till dammfästet där vi återigen skall passera ån går vi förbi den gamla chefsvillan och kursgården som ligger otroligt vackert med Lagan strax intill. Båda fastigheterna är numera privatbostäder medan huset Utsikten är ett fritidsboende.

Lättvandrad led

När vi åter har passerat Lagan kommer vi fram till konsul August Schmitz byst och då har vi inte långt kvar. Vi stannar vid stenborden som finns nedanför bysten och dricker upp det sista av kaffet. Avslutningen är samma som början men när vi passerat Knäred Nedre går vi upp på åsen med elljusslingan och kommer fram vid tennisbanorna.

De tolv kilometrarna är trots nivåskillnaden lättvandrade. Leden är tydligt markerad och går både på asfalts- och grusvägar samt gamla skogsvägar och stigar och naturen runt är fin. Samtidigt är det en promenad i gammal svensk industrihistoria. 1910 invigdes de tre kraftstationerna och detta var starten för Sydkraft och den utbyggnad av Lagan som senare skedde och bidrog till att industrier i södra Sverige fick energi för sin tillverkning. Räkna med cirka fem timmar för turen med fikapauser och tid för att stanna upp och njuta av naturen.

Någon vecka senare tog vi oss åter upp till Knäred för att vandra den tolv kilometerlånga leden från Flammabadet/Lagavallen till Bassalt och åter. En perfekt dag för vandring, lagom varmt och med växlande molnighet som meterologerna säger. Spåret är ett av två gula, det kan vara något förvirrande då ett spår är fem km och gula kraftverksspåret är tolv. Det visade sig också då vi på återvägen mötte några damer som trodde att de var ute på den korta turen. 

Publicerad i Magasin Laholm vinter 2020.