Laholm har egentligen alltid varit en musikstad. Förr i tiden; runt 1980-talen, fanns det en uppsjö av band i bygden. Ett av dem hette Dead Line och hade en ”monsterhit” med I can´t stand live with out you. Josan spelade orgel. Johan Kjellsson var sångare medan Stoffe Nilsson spelade bas och Patrik Westman lirade gitarr och Stefan Nilsson (numera Stålenbring) spelade trummor. De tävlade bland annat om titeln Rock- DM i Halland, men blev slagna av Varbergs-bandet Matilda Mus. En deltävling hölls i Laholm och jag minns att jag satt i juryn. Finalen gick i Varberg och en stor busslast från Laholm var med och supportade bandet och vi fick se att laholmarna blev slagna av Matilda Mus och ett annat band som hette Rock´s och kom från Kungsbacka.

Ungefär i samma veva slog popen igenom i Sverige. Gyllene Tider var ett, med svenska mått mätt, ett megaband. De tävlade mot storheter som Magnum Bonum, som för övrigt hade ett gig i Lagaholmsskolans matsal någon gång i början av 1980-talet, Noice och Attack om att vara kungar av pop. I våra bygder så klassades Halmstad som Sveriges Liverpool av den anledningen att det fanns en rad stora band i staden. Chattanooga var med i Mello med Hallå hela pressen. Det fanns också en kille som kallades Johnny Pilot, som tyvärr gick bort allt för tidigt, 58 år gammal 2014. Mitt i allt detta kom också gruppen Beauty fram och hade en riktigt stor hit med låten Marilyn. I det bandet figurerade Björn Jingblad, före detta socialchef i Laholms kommun. Ola Andersson, Bengt Jonsson och Hans Berggren var tre andra. Framförallt var Sven Bertilsson och Laholms egna kulturikon Thomas Möller en del av bandet. För övrigt så såg jag bandet göra comeback på Rotundan i Halmstad för 5-6 år sedan och det var fantastiskt. Det som var ännu mera fantastiskt var att Bertilsson och Möller dök upp på Vallberga skola som vikarier för musikläraren och de gjorde det mitt när Beauty slog igenom. Vi hade två popstjärnor som musiklärare och jag tror att de mer fick skriva autografer än att lära ut musik. Coolt var det i alla fall.

Jag är ett fan av heavy metal, men också av svenska sing- and songwriter. I början 1980-talet gillade jag svensk pop väldigt mycket. Min faster Anita spelade en gång in ett kassettband till mig från en sändning i Radio Halland. Jag fick inspelningen i julklapp och sedan var jag såld på framförallt Per Gessles förmåga att komponera låtar. I samband med hans platta Mazarin jobbade jag på Laholms Tidning och fick göra en intervju med artisten. Det var ganska coolt att få göra den intervjun eftersom vi gjorde den på Hotell Tylösand i Halmstad. Jag minns att han bjöd på kaffe och ballerinakex och var allmänt väldigt trevlig. Jag har sett Roxette, Gyllene Tider och Gessle som soloartist ett antal gånger, men har alltid hoppats på en speciell spelning. ”Tänk när Gessle gör en akustisk turné och spelar på teatern i Halmstad”. Den ska jag inte missa har jag tänkt. I söndags (28 november) kom möjligheten. Per Gessle äntrade scenen med sin gitarr och spelade och berättade historier i två timmar. Det var magiskt och nästan lite högtidligt. Man kan tycka att Gyllene Tider eller Roxette är kommersiellt och listmässigt. När Gessle är själv tycker jag att det är magiskt och när han sedan har sångerskan Helena Josefsson bredvid sig blir resultatet fantastiskt. Jag kom på mig själv att jag inte tittade på klockan vid ett enda tillfälle och hajade till lite extra när stjärnan nämnde vår stad Laholm i en av sina historier. Det han berättade var att spela När alla vännerna gått hem på Vallås sjukhem är lika fel som att spela Billy i Laholm. Vad han menade med det kan jag bara ana mig till. Det fanns, hursomhelst, en sådan enorm värme mellan Gessle och hans musiker Christoffer Lundqvist, Clarence Öfwerman, Helena Josefsson och Magnus Börjesson att det blev en söndag att minnas länge.

Hade det inte varit för Sven Bertilsson, Thomas Möller, Dead Lines DM-medverkan, Anitas kassettband i julklapp så hade jag troligen heller inte suttit på teatern i Halmstad en söndagskväll i november och lyssna på en 63-årig poplegend. För mig var det en kväll att minnas för evigt.