Laholm var en av vårt lands mest kända krukmakarstäder och hade anor till medeltiden. Där fanns tillgång till tre saker som en krukmakare behöver: lera, ved och kundunderlag. 1900-talets keramik är känd långt över landets gränser tack vare Jane Wålstedt och hennes man Nils Larsson. Hennes mönsterdesign är det bästa som skapats under hela 50- och 60-talen!
”Jag var kvillrande glad när jag gick ut kursen på Tekniska Skolan”, berättade Jane Wålstedt när vi träffades första gången sommaren 1993. ”Kriget kom emellan och i stället för att som planerat utbilda mig till keramiker i Kassel blev det Stockholm. Det var en viss fördel för då kunde jag bo hos mina föräldrar som hade en stor paradvåning på Östermalm.”
Under studietiden praktiserade eleverna hos olika krukmakare ute i landet. För Janes del blev det både hos Elfstrands i Sjöbo och Andersson & Johansson i Höganäs. År 1945 praktiserade Jane hos den kände krukmakaren Olof Larsson i Laholm. Det kom att prägla resten av hennes liv och yrkesbana. Kort tid därefter fick hon fast jobb i Laholmsverkstaden.
Laholm nästa
Jane lärde känna de båda kompanjonerna Nils och Olof Larsson som ägde företaget Bröderna Larssons keramik. Nils och Jane fattade snart tycke för varandra, bildade familj och arbetade sida vid sida i verkstaden på Sofiero. Med den nyanställda formgivaren och keramikern Jane tillkom en rad massa nya former och dekorer. Firma Laholms Keramik bildades 1946 och deras produkter såldes snabbt över hela landet.
Nu, efter andra världskriget, längtade alla efter ny, fräsch formgivning. Man kunde också unna sig att köpa vackra, nya saker till sina hem.
Dekorerna från den här tiden i fabriken på Sofiero var nydanande och spännande. Jane kom verkligen som en frisk fläkt. Med lätta penseldrag i pastelltonade pigmentfärger gjorde hon delikata blomstermotiv. Blåklockor och andra skira sommarblommor bredde ut sig på de vita, tennglaserade bottnarna. Försäljningsframgångarna blev inte oväntade och affärsmannen Olof Larsson var mycket nöjd.
FAKTA
Jane Wålstedt f 1917 – d 2009
Nils Larsson f 1916 – d 1976
Olof Larsson f 1912 – d 1985
Laholm räknas som en av landets tio viktigaste krukmakarstäder.
Lergods framställs av röd- eller gulbrännande leror. Bränns i cirka 700-800 grader.
Keramikmuseet i Laholm 1993-2003 ägdes och drevs ideellt av Christina och Staffan Nordin.
Laholms Keramikmuseum tillhör Laholms kommun sedan 2003. Utställning finns i Teckningsmuseets bottenplan. Samma öppettider, fri entré.
Jani Keramik
Nils och Jane ville göra något eget, själva bestämma över vad som skulle formges och tillverkas. År 1950 var det dags att öppna egen verkstad i samband med att laxhandlarens villa och rökerihus vid Krukmakaregränd skulle gå på auktion.
Verkstaden, som de kallade Jani, efter begynnelsebokstäverna i deras namn, förlades i de gamla rökeribyggnaderna mittemot kyrkan. En del av arbetsmomenten utfördes i villan intill som dessutom var parets bostad. De kunde anställa både drejare och andra verkstadsarbetare. En av drejarna var den legendariske Börje Jacobsson, som Thomas Möller nyligen gjort en dokumentärfilm om. Nu är Thomas inne på en ny dokumentär om Jane Wålstedt där han skildrar Jane och hennes familj, hennes skapargärning och hennes måleri. Filmen beräknas bli klart hösten 2022. (Filmen premiärvisades på Svenska Filmdagarna mars 2023, reds anm.)
Det var i Janis gamla verkstad som min man Staffan och jag startade Keramikmuseet i Laholm och drev det på vår fritid under åren 1993-2003.
Brukskeramik
Jane formligen sprutade av skaparlust och det behövdes många målarflickor i ateljén. Många är de kvinnor som började måla dekorer i Janis verkstad och allt gods signerades ”Jani”.
Bruksgods av allehanda slag dekorerades med motiv av stiliserade frukter och av nya sydländska typer av grönsaker som paprika och avokado. Hon formgav näpna kryddburkar i form av gummor och gubbar som blev omåttligt populära, de har stort samlarvärde idag.
Hon målade ränder i lindblomsgult, grönt, lila och blått på skålar och fat. Dekorerna som hon inledde sin keramiska bana med hos Olof Larsson, de med de finurliga smårutiga och smalrandiga mönstren, hade hon funnit inspiration till från sydsvenska bonadsmålningar. De hade hon studerat på museet i Halmstad och ute i hembygdsstugorna runt Laholm. På bonader med motivet Bröllopet i Kanan ses till exempel tjusiga 1700-talsdamer i kjortlar lika randiga och rutiga som på Janes keramik både hos Olof Larsson och sedan under Janitiden.
Rödgods
Under en Frankrikeresa i början av 50-talet gjorde Nils studiebesök i en känd krukmakarverkstad. Han har berättat att han där hämtat inspiration till det ”rödgods” som han och Jane därefter började tillverka. Mina efterforskningar tyder på att Nils besökte Robert Piqault´s kända verkstad i Vallauris i Provence. Grannen tillverkade Picassos keramik!
Det finns en omisskännlig likhet mellan Piqault´s teknik, den som senare blev Janis kännetecken. Speciellt rödgodset med sina utsparade, emaljliknande dekorer i form av cirklar, prickar inskrivna i kvadrater, vinkelband och trianglar blev senare Janes signum.
Skickliga drejare och målarflickor gjorde dekorativa bonbonierer, te- och kaffeserviser, tillbringare och tunnväggiga eleganta skålar som verkligen lockade till köp. Sommargästerna handlade gärna direkt i verkstaden på Krukmakaregränd nr 8.
”… jag anser att Janikeramiken är det finaste som gjorts i Sverige under 50- och 60-talen”
Praktfat
Jane reste till Paris under 50-talet och fascinerades av koloniernas, eleganta mörkhyade kvinnor. Deras frisyrer och huvudbonader gav henne idéer till en ny motivkrets. Så kom det sig att hon och Nils skapade dekorativa faten och skålar i rödgods med dekor med svarta damer i konstfärdiga håruppsättningar. De hade kraftig ögonmake-up och stora hängande örhängen. Jag tror att jag under mina trettio år ”med Janikeramik” har sett ett hundratal stora fat men aldrig någonsin två likadana. Från Svenska Amerikalinjen kom beställningar på en hel serie med tolv stora väggprydnader i rödgods som skildrar vår nordiska gudasaga.
Faktum kvarstår, Jane Wålstedt var en av vårt lands skickligaste formgivare, helt i stil med Stig Lindberg. Men Janikeramik tillverkades i mycket mindre skala och jag anser att Janikeramiken är det finaste som gjorts i Sverige under 50- och 60-talen.
Liten, unik produktion
Kaffe- och teserviser från Jani Keramik prydde sommargästernas hem i Båstad, Mellbystrand och Skummeslöv. Minnesfat beställdes till födelsedagar, föreningar och banker. Fruktserviser, terriner, skålar, äggkoppar och ljusstakar, kryddgummor- och gubbar, karotter och mycket annat tillverkades i det gamla laxrökeriets lokaler. Arbetsstyrkan bestod förutom av Jane och Nils, av flera drejare, målarflickor och formtillverkare. Som mest arbetade där tjugo personer och 1970 upphörde verkstaden att existera.
Prisbild JaNi-keramik
Stora fat med kvinnoansikten, 1500-4500 kr
Kryddburkar, sockergumma, saltströare, 500-600 kr
Lampfot, större 1000-1600 kr, mindre 400-500 kr
Vas med hänkel, stor 800-900 kr, mindre 200-300 kr
Ostkupa, 500-700 kr
Skålar i rödgods, 350-700 kr
Assietter, 125-400 kr/st
Nyligen såldes en stor skål i rödgods på en stor auktionssight för 25.000 kr.
Text: Christina Lindvall Nordin
Foto på keramik: Staffan Nordin
Publicerad i Magasin Laholm våren 2022
Läs också artikeln om boken Laholmskeramik med blommor och afrikanska damer
Läs också reportaget om keramikern Börje Jacobsson – en krukmakare med fingertoppskänsla
Läs också porträttet på Staffan Larsson, Jane och Nils son: Staffan Larsson – från Lagans stenar till jordens oceaner
Läs mer: Laholmskeramik, föremål och verkstäder i Sydhalland under 300 år, 1999 samt Keramiken från Laholm, 2015. Båda skrivna av Christina Lindvall Nordin med bilder av Staffan Nordin och Anna Mårtensson. Böckerna slut på förlaget. Svenskt Kvinnobiografiskt Lexikon, SKBL.se. Artikel av Christina Lindvall Nordin
