År 1231 fanns en befästning på holmen i Lagan, Lagaholm. Det var en mycket strategisk plats för kontroll av transporter och handel. Det var inte på så många platser i Halland som man enkelt kunde ta sig över Lagan men eftersom ån just där var uppdelad i två fåror så var inte vattenflödet lika svårpasserat där som på andra ställen. Det är därför naturligt att den uråldriga landsvägen genom Halland gick över Lagaholm och lika naturligt är det att den kanske ännu äldre norra Lagastigen anslöt till platsen.


”Kungen ägde holmen och de kringliggande jordarna vid Lagan. Då det var av stor vikt att behärska vadet över ån, byggde kungen en gård (nuvarande Kungsgården) och omgav denna med fästningar (Lagaholm). Ett rikt vägnät strålade samman vid denna plats och det var helt i sin ordning att kungen ville kontrollera detta ställe genom att bland annat ta tull”. Enligt Axel Ejwertz blev det aldrig någon ordnad bebyggelse vid marknadsplatsen i Köpinge norr om Lagan, till skillnad från den söder om Lagan liggande fiskebyn som dessutom blev kyrkby och sedermera staden Laholm. Det hade ”passat kungen bättre om det varit kontinuerlig handel och permanent boende där då han då kunnat beskatta invånarna för att bo i en så privilegierad ort under hans eget beskydd” [Johan ”Plogen” Jönsson].


Borgen hade alltså kontroll över kommunikationerna norr- och söderut, längs inlandet samt över transporter på Lagan. Det fanns en styresman i borgen och denne var även den framväxande stadens högste ämbetsman. Borgen bestod av en ringmur med innanförvarande borggård och flera byggnader, varav ett torn utgjorde huvudbyggnad.


Vilka kungar var det då som hade intresse av borgen och dess kontroll? De danska kungarna förstås för Halland var ju danskt till 1645. Eller? Ja i huvudsak var det så men såväl Halland som Lagaholm var då och då under svensk kontroll. Bland annat 1341-1360 och i samband med engelbrektsupproret 1434-1436 var det så för Lagaholm. Även Gustav Vasa och hans söner försökte inta Lagaholm men misslyckades. Efter Nordiska sjuårskriget, 1563-1570, var Lagaholm förfallet innan Christian IV lät modernisera det i början av 1600-talet. Det inreddes ståndsmässigt för att kunna hysa kungligheter och det är möjligen först därefter borgen kan betraktas som ett slott. Det var också då det blev en pentagon, alltså fick en femhörnig form, för att bättre tåla den moderna krigföringen.

Foto: Gamla Laholm

1657 bytte Lagaholm nationalitet tre gånger på sex veckor

Trots den starkare befästningen var Lagaholm långt ifrån ointagligt i mitten av 1600-talet, bland annat på grund av att artilleriet utvecklades mycket under seklet. Fr.o.m. 1645 har Lagaholm i huvudsak varit svenskt men 1657 bytte Lagaholm nationalitet tre gånger på sex veckor. Den 22 augusti intog danskarna slottet men de var inte nöjda med det utan siktade mot Halmstad. En dansk här började tåga norrut men stötte på svensk patrull vid Genevad den 31 augusti. Danskarna ställde upp sig i sluttningen söder om Genevad och den svenska hären på sluttningen norr därom och så började de skjuta på varandra, med artilleri och musköter. Såväl artilleritrupper som musketerare stod på behörigt avstånd från fienden så det var få salvor som träffade det man siktade på. Efter sex timmars skjutande gav den danska hären upp försöket att ta sig norrut. I stället drog den sig tillbaka, inte bara från Genevad utan även från Lagaholm och Halland.


Lagaholm var således åter i svensk besittning men danskarna hade inte givit upp planerna på att inta Halmstad. Efter en månads funderingar och truppförflyttningar bestämde de sig för att ta sig över Lagan och via Kattarp gå mot Halmstad. De lyckades ta sig till Kattarp före den svenska trupp som kom från Knäred så när svenskarna kom till Kattarp behövde den redan uppställda danska hären bara stoppa svenskarna. Det lyckades och därmed låg vägen öppen mot Halmstad, som danskarna dock inte lyckades inta, och mot Laholm och Lagaholm, som de intog. Så småningom blev Lagaholm svenskt igen och 1675 beordrade Karl XI traktens bönder att riva slottet för att inte danskarna skulle frestas att lägga beslag på det igen. I efterhand kan det tyckas onödigt för redan året efter, via slagen vid Fyllebro och Lund, stoppades de danska framstötarna i Halland för gott.


Efter att Lagaholm ruinerats fortfor platsen att vara överfart mellan Lagans båda fåror, bland annat som landfäste åt norra bron som byggdes 1774 och fortfarande används. Sedan 1932 utgör ruinen praktiskt taget också landfäste åt Laholms vattenkraftverk. Under 250 år införlivades Lagaholms ruiner sakta men säkert med naturen innan de grävdes ut och restaurerades 1923-1937, bland annat efter att Södra Hallands Hembygds- och Fornminnesförening hade skrivit till Kungliga Vitterhetsakademien och föreslagit en utgrävning av slottsruinen. Utgrävningen, liksom utgrävningen av Lugnarohögen i Hasslöv, leddes av kyrkoherden och amatörarkeologen Victor Ewald. En stor del av Lagaholms restaurering finansierades av borgmästare Axel Malmquists årliga krönikespel, varav det första ägde rum 1933 på Abelins kulle, på samma holme i Lagan som Lagaholm ligger.


Kent-Ove Bengtsson