Vem älskar inte nostalgi? Jag gör det i alla fall. I ett antal krönikor kommer jag att fokusera på fotbollen i kommunen och jag kommer att fokusera på dess arenor. Utifrån mitt egna perspektiv. Det finns massvis av fotbollsplaner i kommunen och alla bär på sin historia med sina människor. Först ut är Hasslövs IS och Hasslövs idrottsplats.

På resultattavlan stod det 0-0. Ett resultat som skulle innebära att Walldia skulle avancera en division. Frispark till Hasslöv, strax utanför offensivt straffområde. En minut kvar. Hasslövs idrottsplats är onekligen en fotbollsplan i kommunen med anor, historia, möten, spänning och dramatik. Just det sociala runt Hasslövs idrottsplats är nog det jag tänker mest på. I mina tonår var jag här några gånger och hängde med Lundahl, Dan, Conny, Rickard och alla andra sköna “haslingar”.

Hasslövs idrottsplats är onekligen en charmig fotbollsarena där en felriktad bredsidespassning riskerar att hamna ute i en kohage. En bra vårdag sprider sig doften (eller stanken) av gödsel över planen, in i omklädningsrummet och in i porerna. En bra volley riskerar att hamna rakt ut i ett raps- eller havrefält. När våren nalkas är det hundra procent säkert att Snoddas, Lars-Inge, Benne och Rasmus springer fram och tillbaka med gräsklippare och linjeritsare för att förbereda gräsplanen för nya kamper. På en varm sommardag, när planen behöver vätska springer samma människor med slangar för att dra vattenspridaren, men kanske Lars-Inge i stället ägnar sig åt att sortera bland alla burkar som ligger i containern.

Hanen lade bollen till rätta och backade ett par steg

På Hasslövs idrottsplats har det utspelat sig många matcher. Den där matchen 1978, när Hasslöv mötte Walldia i en avgörande match är en sådan. Walldia tränades då av Kjell-Åke Nilsson, som tyvärr och allt för tidigt gick bort. Kjell-Åke, var från Halmstad, men rotade sig som tränare i Laholm och gick senare till just Hasslövs IS, där hans dotter gifte sig med Dan, en annan HIS-legendar. Hur blev det med den där frisparken egentligen? Ja, “Hanen” lade bollen till rätta och backade ett par meter från bollen. Alla höll andan. 30 sekunder kvar av matchen.

Det är nästan omöjligt att inte nämna Hasse, när man pratar om Hasslövs IS och Hasslövs idrottsplats. Jag fick äran att träna HIS, tillsammans med en modern HIS-legend; Lasse Palmgren. Jag fick uppleva klubben inifrån och det första jag såg när jag klev in i HIS omklädningsrum var guldkroken, Den tillhör Affe Svensson, som med över 1000 matcher i klubben är outstanding evighetsmaskin. Jag minns också tydligt en match mot Kornhult/Hishult, där vår plan var att hålla koll på deras stora målskytt, Junefalk. Efter en halvtimme hade han gjort sitt första mål och efter en dryg timme sitt andra. Läget var då 2-2. Joel Åkesson och Robban Persson hade gjort våra mål. Man skulle kunna, i ren Anfield-anda, säga att “This is Hasslövs ip” eftersom vi replikerade med ett segermål, bara ett par minuter senare. Joel Åkesson gjorde sitt andra mål. I den östra hörnan tittade jag upp och där stod Hasse Svensson och sträckte armarna i luften som ett tecken på att detta skulle betyda tre poäng. Jag var lite sur över att Junefalk gjort två mål men segern betydde ändå mer. Jag tror att Hasse njöt.

“Hanen” stod där. Rättade till strumporna. Tittade upp mot Tommy, i Walldias mål. Frisparken skulle slås mot det målet som vetter mot Östra Karup; alltså det västra. Han drog en djup suck. Sprang fram mot bollen och slog till den. Som i slowmotion såg alla hur bollen gick mot målet. Mot Tommy. Mot Walldias försvarslinje. För ett ögonblick höll alla andan. Den är på väg mot mål och tar i… RIBBAN. Domaren blåste av matchen och Walldia hade i och med 0-0 på Hasslövs idrottsplats säkrat en plats i division 5 1979. Efter matchen, har jag hört från min far, Kidde, som spelade mittback i Walldia att “Hanen” hoppades på att bollen inte skulle sitta. Det är sådana man är runt Hasslövs ip; man vill varandra väl.