Kraftverken i Lagan

En pågående industrihistoria

Det finns konstrundor, beskarundor och krogrundor. Men nu åker vi på Kraftverksrunda! Följ med på Statkrafts guidade sommarturer utefter ån Lagan eller gör en egen när som helst på året. Hallands största å rinner genom det omväxlande sydhalländska landskapet, från skogshöjderna i öster till den bördiga slätten närmare kusten. Från de spegelblanka dammsjöarna som utgör vattenmagasin vid flera av kraftverken, till laxfiskarnas populära åkanter i Laholm. Här har den kraftfulla vattenleden, som drygt tjugo mil härifrån debuterat som bäck på småländska höglandet, bara några kilometer kvar innan den når Laholmsbukten och stora vida världen.

Vattenkraftverken i Laholms kommun ligger inbäddade i grönskande natur lite vid sidan av allfarvägen. Förutom kraftstationen i Laholm som majestätiskt ligger precis vid norra infarten av stan. Byggnadsverken vid Lagan kan ses som monument över vårt lands industrihistoria och epoken när Sverige övergick från bondesamhälle till industrination. Men byggnaderna med susandet och brummandet från generatorer och ställverk gör också vattenkraftverken till symboler för vårt moderna samhälles välfärd och pågående utveckling. Verken är i högsta grad ännu i drift och är ett miljövänligt och viktigt bidrag till Sveriges totala elproduktion.

Konsul August Schmitz och hans arkitekter

Laholm är bekant som den lilla staden med de många konstverken, men också andra orter i kommunen har sina. Som Knäred, där konsul Schmitz från sin stensockel blickar ut över dammen vid Knäreds övre kraftverk. Även detta ett konstverk, ett arkitektoniskt sådant med sin höga röda tegelfasad, gediget arbetade portar i ek och välvda fönsterbågar med järnspröjsade glasrutor.

Det stora byggprojektet att dämma forsarna i nedre Lagan pågick i första etappen 1906–1910. Det var prestigefyllt och enastående för sin tid, därför var det viktigt inte bara med verkens tekniska funktion utan också med utformningen av exteriörerna. August Schmitz är väl värd att stå staty, för det var han som 1906 grundade Sydsvenska Kraftaktiebolaget som han också under många år var direktör för. Det var på hans uppdrag Frans Fredriksson ritade kraftverken i Majenfors och Bassalt och senare Hans Thyselius Knäred Övre och Knäred Nedre. Båda dessa Malmöarkitekter hade studerat och praktiserat i Tyskland och därifrån kom såväl konsul Schmitz själv som byggledaren professor Holtz. Kanske detta förklarar den association till riddarborgar som betraktaren får. Borgtemat lär ha varit typiskt för kraftverksbyggandet under jugendepoken kring sekelskiftet 1900. Rött tegel var dessutom kännetecknande för industrifasaderna vid denna tid.

Ingenjörskonst och mannakraft

Byggena och fördämningarna med vallar och in- och utloppsrännor innebar naturligtvis stora ingrepp och förändringar i omgivande natur. Men nu när landskapet läkt kan vi också njuta av fler vackra vyer och naturupplevelser. Skånska Cementgjuteriet var entreprenör för bygget som till största delen utfördes för hand av tidvis upp till 700 man. Under åren blev det sammanlagt miljontals arbetstimmar. Det skulle blandas bruk och betong, gjutas och muras. Men först skulle skogen röjas, urberget sprängas och sten och jord schaktas bort från de stora områden som skulle bli till dammar och kanaler. När det var dags att bygga Knäred Nedre hade arbetarna i alla fall ett stort paternosterverk till hjälp i utgrävningarna. Arbetskraften bestod, förutom av konstruktörer och ingenjörer, av anläggningsarbetare från olika delar av södra Sverige, men det gigantiska projektet gav även jobb åt traktens folk.

Paternosterverk
Ett Paternosterverk är en typ av eldriven grävmaskin med gondolliknande skopor som rör sig som på en elevator i en vertikal bana. Skoporna har kommit att jämföras med kulorna på ett radband, därav namnet Pater noster, som är latin för bönen Fader vår.

På besök i Småland

Kraftverken i nedre Lagan ägs sedan några år av elbolaget Statkraft som är helägt av norska staten. Numera fjärrstyrs samtliga företagets vattenkraftverk från driftscentralen i Sollefteå , men vid det stora ställverket nära Knäred Övre finns fortfarande den 1930-talsbyggnad som under åtskilliga decennier hyste driftscentralen för alla Lagans kraftverk. Från Övre följer vi ån uppströms till gränsen av Småland. För det var här, i Majenfors, som byggnationen av Lagans första vattenkraftverk inleddes. Väl på plats kan vi också passa på att studera ett typexempel på en kraftstation av senare snitt, Majenfors Nya som stod färdigt på tidigt 1950-tal. I annat material, i annan stil. Och rätt naturligt, med annan arkitekt. Efterkrigstidens Laganverk, småländska Traryd, Ängabäck och så då Majenfors Nya ritades av den namnkunnige Lundaarkitekten Hans Westman och är tidstypiska med sina geometriska fönster, sina raka former och vita släta betongfasader. Eller som i Traryd, i rå betong.

Kunglig hamn

Men tillbaka drygt 100 år i tiden. Hit till byn Majenfors anlände en dag i september 1910 först ett extratåg fullt med dignitärer och sedan ett kungligt med Gustav V. Det var dags för den stora invigningen av Lagans fyra första kraftverk. Man lät stänga av kraftverkets turbiner så att majestätet kunde stiga ombord på den lilla motorbåt som tog honom vattenvägen till Bassalt.

Vid lämpligt vattenstånd i den reglerade stora dammen kan också nutida båtfarare förtöja sin farkost i den gediget stensatta lilla enbåtshamnen som byggdes just för Gustav V:s fredliga landstigning. Den fortsatta färden till ceremonin företog kung och inbjudna gäster på den smalspåriga Bolagsbanan som annars under byggtiden användes för att frakta materiel mellan Bassalt och Knäred Övre. Kungen och konsul Schmitz hade denna flaggprydda höstdag sällskap av statsministern, en biskop och flera landshövdingar, hundratals inbjudna gäster samt en tusenhövdad allmänhet.

Det står numera Statkraft på kraftstationernas fasader. Chef för samtliga Statkrafts vattenkraftverk i Lagan är Jarl Andersson som tar emot på sitt kontor med fönster ut mot Laholm och den förbipasserande ån.

Bassalts kraftverk med dammar och allt kostade drygt 1.5 miljoner att bygga. Då för hundra år sedan.

– Att bygga en motsvarande anläggning, men fullt modern och mer kraftfull skulle gå på 340 miljoner kr i dag, uppskattar Jarl Anderson. Han berättar också att det finns en plan för omfattande upprustning och ombyggnad av Statkrafts anläggningar i Lagan. Säkerhetsmässigt är det omöjligt att framöver hålla kraftverken i drift i sin nuvarande form.

Faktaruta
Sydsvenska kraftaktiebolaget med huvudkontor i Malmö bildades 1906. De fem största aktieägarna var städerna Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg och Halmstad som på detta sätt ville försörja invånare och industrier med elektricitet från kraftverken i nedre Lagan. Redan 1915 var det premiär för världens första elkabel mellan två länder, då var Öresundskabeln på plats och genom denna förbindelse kunde kraftbolaget exportera överskottet från Lagans kraftverk till grannlandet Danmark.
Sydkraft, som namnet ombildades till på 1970-talet övergick 2001 till den tyska koncernen Eon, men bytte inte namn förrän 2005. Statkraft är nuvarande ägare till de i artikeln omnämnda kraftstationerna i Lagan.

På tur med Lis

Idén att bjuda in intresserade till den sydhalländska kraftverksmiljön går tillbaka till kraftbolaget Eons tid med Lennart Olsson som driftchef. Som engagerad i både historia och framtid gläder han sig åt att de guidade turerna för allmänheten fortsätter. Så känner ni för en liten busstur i Lagans och kraftverkens tecken, boka då plats och möt upp på Gröningen i Laholm en onsdagseftermiddag. Lis Erevall heter den kunniga guide som arrangerar turerna i samarbete med Statkraft som står för kostnaderna. För biljettens 50 kronor får man kaffe och våffla på Café Vippentorpet. Lis är erfaren reseledare och dessutom hängiven kraftverkens historia.

– Jag har blivit en riktig kraftverksnörd, konstaterar hon glatt och berättar att hon tidvis ”hängt” hos personalen i driftcentralen för att lära sig så mycket som möjligt. Skulle hon händelsevis inte kunna svara på någon specifik teknisk fråga, kollar hon upp och kan förmodligen ge svar senast när bussen är tillbaka i Laholm. Men innan dess har hon och chauffören på väg till Knäreds övre kraftverk pekat ut Knäred Nedre, visat omgivningarna och pratat om turbintyper, historia och prestanda. Det blir säkert också en eller annan lokal berättelse som Lis samlat på sig under åren.

Flera sjöar blev till en

På sin väg från Knäred och ut mot havet passerar Lagan ytterligare tre kraftverk. Skogaby kommer först av dessa. Även för Skogaby följde arkitekt Theselius det borgliknande temat. Kraftstationen stod färdig 1922 och var med sina tre turbiner för ett antal år Lagans största kraftverk. De som kommer vattenvägen kan välja att svänga av från Lagan in i sjösystemet Hjörneredssjöarna. Den gamla ryggåsstugan Vippentorpet där Statkrafts busstur gör en kaffepaus ligger vid östra delen av sjön. Trakten är ett naturskönt och populärt friluftsområde. Här fiskas det och här kan man på iordningsställda platser lägga i egen eller hyrd kanot och ta sig vidare på sjön eller ut i Lagan. Kanot är också ett lämpligt färdmedel för den som vill komma nära åns kraftverk. Men man får förstås bära kanoterna förbi dammluckor och kraftstationer. Sjösystemet vid byarna Hjörnered och Perstorp kom till när Lagan dämdes upp och ett antal små sjöar, som Lillesjö, Storesjö och Stegasjön blev till en. Vattnet i detta stora regleringsmagasin upptar en yta på över 300 hektar.

Under Sydkrafts första halvsekel tillhandahöll kraftbolaget tjänstebostäder till sina anställda. Dessa låg mer eller mindre samlade och eftersom kraftverken av naturliga skäl placerades vid forsarna och inte i redan befintliga samhällen kom också de små Sydkraftsbyarna att hamna lite avsides. Husen är sedan länge i privat ägo. De flesta av Bassalts tjänstebostäder är rivna, men Knäred har sina ingenjörsvillor i funkisstil och i närheten av Skogaby kraftstation finns en hel liten by med idylliska röda trähus.

Krafttempel

Kraftverken ligger tätt och från Skogaby är det inte långt till Karsefors. Det här var Lagans största fors där laxarna förr trängdes och blev till vardagsmat på böndernas bord. En söndag i augusti bjuder Hembygdsföreningen på laxasoppa och kraftbolaget på frisläppta vattenmassor, för då är det Forsasönda’n. Hundratals besökare kommer för att beskåda en timmes kraftfullt skådespel när dammluckorna öppnats och det forsande och skummande åvattnet väller ner i den gamla vattenfåran. Som åskådare har man god utsikt både från slänterna och uppe på den smala vägen som går på krönet av fördämningen till kraftverksdammen. Valsbyggnaderna där, de spektakulära stentornen, lär påminna om sydamerikanska trappstegspyramider. Själva kraftstationen ligger en bra bit bort där den långa inloppskanalen tar slut. När man passerar på vägen ser man nästan bara taket, men väl framme imponeras man av den pampiga exteriören. Precis som med de tre andra kraftstationerna närmast uppströms är det arkitekt Thyselius som utformat byggnaden. Nu tänker man inte längre tegelborg utan snarare tempel. Konstvetare talar om klassisk grekisk framtoning och här kan man studera både pilastrar och listverk. På Forsasönda’n kan det bli tillfälle att bese även innandömet på denna arkitektoniska skönhet. Då kan man beundra ljusinsläppet från de stora fönsterna och det konstfullt rutiga stengolvet i svart och vitt. Kraftstationen i Karsefors är den största söder om Trollhättan och togs i bruk 1930. I oxelallén på väg mot Laholm ser man raden av de gamla tjänstebostäderna, de är byggda i en charmig träarkitektur av ett slag som inte finns på de andra gamla Sydkraftsorterna.

Laholm

De som följer med på Statkrafts kraftverkstur får en extra bonus när bussen kommer tillbaka till Laholm. För här i en av Lagadalens mest praktfulla byggnader öppnar Statkraft den magnifika ekporten och bjuder in till visning. En drifttekniker tar emot gruppen och bistår med såväl allehanda tekniska uppgifter som information om aktuellt vattenflöde för dagen. I den imponerande maskinhallen står den stora Kaplanturbinen. Den lär ha varit Sydsvenska Kraftaktiebolagets första i sitt slag och då, 1932 för en mycket kort tid också en av de största, inte bara i Europa utan i hela världen.

I Sverige var man tidigt ute med att elektrifiera järnvägarna och Laholms kraftverk byggdes för att förse Södra stambanan med elektrisk ström från Nässjö till Malmö. Även den här kraftstationen är tempellik. De klassiskt raka linjerna ritades av arkitekterna Salomon Sörensen och Arnold Salomon-Sörensen. För att harmoniera med den känsliga miljön vid Lagaholms slottsruin valde bolaget slutligen det mer påkostade fasadalternativet med huggen granit från ett lokalt stenbrott. Bygget tog endast 1 år och 1 månad. Nu hade tekniken gått framåt och redan vid kraftverksbygget i Karsefors något år tidigare hade man använt sig av en revolutionerande modernitet – Sveriges första grävmaskin!

Kraftstationen i Laholm är närmaste granne till både Lagaholmsruinen och Statkrafts besökscenter med utställning och museiföremål. Laxodlingen, en av landets största med anor sedan Sydkrafts 1930-tal finns också på området. Så ta tillfället i akt! Njut av vackra omgivningar, praktfulla byggnadsverk, begrunda industrihistorien och beundra alla dessa yrkesmän och framsynta visionärer som projekterade och realiserade ett så fantastiskt projekt som att elektrifiera södra Sverige.

– Utan kraftverken hade vi fortfarande suttit med våra oljelampor, konstaterar Lennart Olsson.

Statkrafts Besökscenter

Med en ny skylt på Gröningen vid Lagan precis väster om det stora kraftverket ska Statkraft informera om sitt område på andra sidan Lagan. Där Lagavägen, gamla E6:an, korsar ån låg den femuddig borgen Lagaholm med medeltida anor. Danske Kristian IV lät modernisera det, men svenske Karl XI rev det. Kvar är bara ruinerna som grävdes ut på 1920- och 30-talen. Området bjuder också på vacker och besöksvänlig miljö vid Statkrafts övriga anläggningar nere i ådalen. Det går att ställa bil eller cykel på parkeringen uppe vid vägen och promenera ner, annars finns en större besöksparkering nere vid laxodlingen. Egentligen ligger det här området på kort och bekvämt gångavstånd från stan.

– Vi välkomnar fler besökare hit, det är ett så fint område att promenera i, säger Eva Berg och Louise Magnusson som har hand om Statkrafts besökscenter.

Abelins kulle

Vi går grusgången upp på den grönskande kullen vars namn är välkänt i alla fall för lite äldre laholmare. När kraftverken i Karsefors och Laholm skulle byggas anlitades Rudolf Abelin från Norrvikens trädgårdar för att skapa en fin utemiljö. Det var så Abelins kulle kom till. Där uppe på platån med närhet till Lagan och till jordbrukslandskapet på andra sidan har man en betagande vy över vår lilla stad på andra sidan ån. Vill man inte ha picknick i gröna gräset finns ett trämöblemang att sitta vid. Kullen var under ett par decennier på 1900-talet, på borgmästare Axel Malmqvists tid, scen för de populära Lagaholmsspelen. Intäkterna bekostade många av Laholms offentliga konstverk och de finansierade också restaureringen av Lagaholmsruinen.

Laxsmolt och avelslax

När man kommer fram till området vid Statkraft vägleds man av tre skyltar; Administration, Besökscenter och Fiskodling. Ett par av de låga och välhållna byggnaderna innehåller kontorsutrymmen, men för turister och andra besökare är det den första röda längan som gäller. Här finns broschyrer, filmsal och en liten utställning. Under sommarens öppettider är Besökscentret bemannat av sommarjobbare som också har till uppgift att följa med och öppna en av laxodlingens byggnader för intresserade. Den, där tusentals smolt simmar omkring i en visningsbassäng. När laxsmolten blir stora nog släpps de ut i Lagan, simmar mot Danmark, rundar Skagen och tar sig så småningom ut i Atlanten. Där äter de upp sig till stora feta laxar innan de efter något år är tillbaka i Lagan. En tjugokilos avelslax som fångades i nät på 1970-talet finns uppstoppad till beskådan i bassänghuset. Lagan är ett av landets bästa vatten för laxfiske och laxodlingen är en viktig del i kraftbolagets miljösatsning. Årligen släpper man härifrån ut 90 000 smålaxar i Lagan. Detta som kompensation för att utbyggnaden av vattenkraften har gjort att laxen inte kan ta sig förbi kraftstationerna till sina naturliga lekplatser längre upp i ån.

Filmer och lerfat

Inne i Besökscentret kan man se på film. En lagom kort som handlar om hur kraftverken i Lagan lade grunden för Sydsveriges industrialisering och bidrog till att göra 1900-talet till elektricitetens århundrade. I nästa rum visas ännu kortare filmer, man trycker på en knapp och så visas en enminutsfilm om exempelvis vindkraft. Ett annat knapptryck får igång den glänsande mässingsturbinen som finns i modellen av Laholms kraftverk i genomskärning.

I filmrummet finns två vita väggmontrar med några intressanta föremål från utgrävningen av Lagaholms slott. Därifrån kommer lerfatet från 1500- eller 1600-talet som skulle vara dekorativt som inredningsdetalj även i vårt århundrade. En bit av en kakelugn visas också och genast framstår borgen som en mer verklig boendemiljö. Parfymflaskor av glas vittnar om flärd på slottet, medan fotanglar och en rejäl järnnyckel får igång fantasin om kusliga fängelsehålor. En av Skandinaviens äldsta gafflar finns också i montern, kanske den var framdukad till någon dansk kunglighet för mer än trehundra år sedan?

Årets nyhet

På stensättningen utanför Besökscentret står två turbiner som exempel på olika turbintyper i Statkrafts anläggningar. Dessa kommer förhoppningsvis att utökas med ytterligare två visningsexemplar. Dessutom har Laholmsarkitekten Lars Harrysson gjort skiss och förslag till ny utformning av utemiljön vid Besökscentrets entré.

– Vi hoppas också få ett konstverk på plats i sommar. Det ska ha anknytning till området och skapas av en lokal konstnär, berättar Eva Berg.

Faktaruta Statkraft
Det norskägda Statkraft, helägt av den norska staten, producerar förutom vattenkraft också vindkraft, gaskraft och fjärrvärme. Koncernen finns i mer än 20 länder och är störst i Europa vad gäller förnybar energi. Statkraft är Sveriges fjärde största elproducent. 18 av Lagans vattenkraftverk ägs av dotterbolaget Statkraft Sverige AB med huvudkontor i Sollefteå.

Text: Eva Brorsson Foto: Peo Persson och Ulrika Träff

Publicerad i Magasin Laholm sommar 2014