Mitt under andra världskriget, 1943, kom ett ganska ungt krögarpar från Lund, Malte och Ebba Ek, och tog över driften av Stadshotellet i Laholm.
Maltes bror, Gunnar, som var hovmästare på Strandhotellet i Mellbystrand, tipsade Malte om Stadshotellet, och att Laholms stad behövde nya arrendatorer som kunde få fart på hotellet och restaurangen. Gunnar Ek var en person med stor energi. Han drev Stadshotellet i Eslöv och sedan Järnvägshotellet i Åstorp under samma tid som han var hovmästare på Strandhotellet i Mellbystrand, 1938-45.
Ida Nilsson och Betty Englesson
Stadshotellet hade drivits av två damer, Ida Nilsson och Betty Englesson, under dryga 20 år och hotellet var i behov av upprustning och förnyelse. Gunnar Ek kände Ida och Betty och hade talat sig varm för att hans bror Malte skulle få ta över arrendet 1943. Damerna tänkte säga upp arrendet och föreslog stadsfullmäktige att Malte Ek skulle få ta över. Så blev det men föregicks av politiska komplikationer som också blev en första konflikt mellan Malte Ek och borgmästare Malmquist. Borgmästaren tillsammans med drätselkammarens ordförande, Einar Lindgren (s), ville ge arrendet till det statliga hotell- och restaurangbolaget i VästSverige, Vara, och hade låtit bolaget göra ritningar för ombyggnad av hotellet och matsalarna. Men den borgerliga majoritetet med stadsfullmäktiges ordförande, Ragnar Jönsson, i spetsen ville ha en privat arrendator. Malte och Ebba fick ta över, och man bestämde sig också för att göra en renovering och modernisering av hela anläggningen. Däremot ville staden inte betala Vara för ritningar som man inte tyckte sig ha beställt, så det fick Lindgren och Malmquist betala ur egen ficka.
Malte Ek, ett av åtta barn i familjen
Maltes föräldrar, Olof och Tilda, gifte sig 1891 och första barnet, Ebba, föddes 1892. Malte föddes i Blekinge, Kyrkhults församling, där familjen, far och mor och då fyra små barn, hade köpt ett hemman 1902 med 30 tunnland mager mark. Det blev så småningom åtta barn i familjen, och de två yngsta, Malte och Gunnar, skulle följas åt genom livet. På sommaren 1914, precis innan första världskriget bröt ut, dog Maltes far och lämnade försörjningen och ett magert hemman till hustrun med fem hemmaboende barn, de två yngsta sju respektive sex år och tre utflugna barn. Tack vare att alla hjälpte till och moderns okuvliga energi, som bland annat innebar att hon åkte kring och sålde saker från hemväverskor, så klarade familjen sig igenom de svåra åren.
… och de två yngsta, Malte och Gunnar, skulle följas åt genom livet.
Malte och Ebba träffades på Berns Hotell
Sammanlagt åtta terminer skola blev det för Malte och arbete hemma som dräng innan han 1922, fick en drängplats på Berns Hotell i Hässleholm. Två år senare befordrades han till vaktmästare och den yngre brodern Gunnar ärvde drängplatsen och de började tillsammans spara för att resa till Amerika, som var deras dröm. 1928 fanns det tillräckligt med pengar för att Malte kunde resa. Då hade han redan träffat Ebba som var kallskänka på Berns hotell, och de förlovade sig innan Malte tog båten till Amerika. Året efter kom två bröder, Ivar och Gunnar, till Amerika och tillsammans lyckades de, genom en del tur, bra kontakter men framför allt hårt arbete, främst inom restaurangbranschen, återvända hem 1932 med en hel del pengar sparade. Samma år gifte sig Malte och Ebba i Lunds domkyrka.
Ebba växte upp i Finja
Ebba, född 1908, var dotter till Karl Palmér och hans hustru Anna och växte upp i Finja, utanför Hässleholm. Hennes pappa var skomakare och mamman var sömmerska och husmor. Ebba fick en trygg uppväxt och hamnade som hushållselev på Berns i Hässleholm. Där blev hon kvar och träffade Malte när denne kom som dräng, 1928.
Malte och Ebba drev Laholms Stadshotell 1943-55
1932, nygifta, öppnade paret restaurang i Lund tillsammans med Gunnar, vilket blev slitsamt, mitt under brinnande världsdepression. Gunnar lämnade rörelsen och blev hovmästare på Strandhotellet 1937 och 1940 köpte Malte och Ebba Hotell Ahlström i Lund, som de aldrig riktigt trivdes med och som de sålde när det blev aktuellt att ta över Stadshotellet i Laholm. Det blev ett par påfrestande ombyggnadsår i Laholm under pågående krig, men 1945, när kriget var slut så hade man ett fräscht hotell med matsalar som lockade allt fler besökare och sommarrestaurangen, Gula Paviljongen. Familjen som nu bodde i Laholm hade växt, det fanns tre barn, Anna, Inga och Anders och i sin levnadsberättelse skriver Malte att hotellet och affärerna blomstrade och man tjänade bra med pengar. Efterkrigstiden i Sverige var en tid med stigande välfärd och det märktes även på hotell och restaurangverksamheten. Vi laholmare kan nog ge erkännandet att tiden mellan 1943-55 när verksamheten drevs av Malte och Ebba tillhör de bästa i Stadshotellets historia. Men Malte var ingen förvaltare. Trots att man trivdes bra, var uppskattade av laholmare och besökare, tjänade pengar och kunde köpa en sommarstuga i Mellbystrand, så lockade nya utmaningar.
Vi laholmare kan nog ge erkännandet att tiden mellan 1943-55 när verksamheten drevs av Malte och Ebba tillhör de bästa i Stadshotellets historia.
Malte och Ebba flyttade till Lund 1955 men behöll arrendet för Stadshotellet
Broder Gunnar övertog Grand Hotel i Lund 1955 och en nedsliten men historisk restaurang i Lund som ägdes av Hantverksförening, Åke Hans, behövde en ordentlig förändring och var en utmaning för Malte. Förutom att driva restaurangen lyckades han få ägarna att satsa på en ny byggnad inne på gården som kom att kallas Fakiren. Där blev en uppskattad restaurang och det ursprungliga huset mot Bredgatan användes som festvåning. Malte och Ebba flyttade till Lund 1955 men behöll arrendet för Stadshotellet där äldsta dottern, Anna, blev Sveriges yngste krögare under ett år. 1956 kom brorsonen Per Ek och blev anställd som chef i Laholm tillsammans med hustrun Evy. Laholms stad hade sett verksamheten blomstra och man bestämde sig för riva den gamla paviljongen och bygga ny åretruntrestaurang i trädgården. Bögh Andersen fick uppdraget att rita och i juli 1958 kunde den modernistiska restaurangen, Gröna Hästen, invigas av politiken med bland annat den enda kvinnan i fullmäktige, Margit Molén, och med Malte och Ebba på plats.
”Gröna Hästen, som skulle ersätta Gula Paviljongen, blev en betonglåda, vilken det nu finns planer på att riva.”
Detta är Arne Eiwertz ord som vi kan läsa i Gamla Laholms årsbok 1990. Idag är vi tacksamma att det inte blev så.
Malte och borgmästare Malmquist i konflikt om Knutsgillet
Under Maltes tid i Lund uppstod en ny konflikt mellan Malte och borgmästare Malmquist. Malte hävdar att han tog initiativet till att få ner Malmquist till Lund för att visa hur man där drev Knutsgillet, som var insomnat i Laholms sedan många år. I Lund drog Malte och Axel upp riktlinjerna för en återstart av Knutsgillet i Laholm men sedan åkte Axel hem och utsåg sig till idégivare och den som tagit initiativet. Malte kände sig lurad och under flera år fick inte det nystartade Knutsgillet med Malmquist i täten beträda Stadshotellet eller Gröna Hästen, trots uppvaktningar från olika håll. Det var först när gillet och Malmquist gav Malte lite upprättelse som Knutsgillet gavs tillträde och det var 1960.
Åren med Åke Hans blev en succé och deras regi räknas som en storhetstid för restaurangen. Men Malte och Ebba fick jobba hårt i Lund och de stöttade även verksamheten i Laholm som hade fått problem på grund av sjukdom. 1971, bestämde de sig för att varva ner och sålde både Stadshotellet i Laholm och Åke Hans i Lund, reste på en lång semester till USA och öppnade därefter en restaurang och pub på Kanarieöarna där man redan hade köpt en bostad. 1976 stängde de ner verksamheten i Spanien, men bodde kvar och flyttade tillbaka till Lund och Sverige i slutet av 80-talet.
Bilder är lånade av familjen samt från Gamla Laholms arkiv
Här kan du läsa mer om Gröna Hästen som en gång var en del av Laholms stadshotell .
Här kan du läsa mer om Laholms Stadshotell genom historien!
