2026 års Kirke Ralph-stipendiat: Modesty Sofronenkoff
Årets stipendiat är ingen blyg viol. Det är en frodigt blommande kaktus. En lika färgstark som karaktärsstark konstnär, full av engagemang, jävlar anamma och ett överflöd av empati.
Modesty Sofronenkoff, född 1961, började sitt konstnärskap redan som liten. Hon växte upp i den lilla byn Kragared, där det kunde vara ganska ensamt. Mamman målade och spelade fiol och gitarr, samtidigt som hon jobbade heltid. Pappan, född i Ryssland, var en egensinnig allkonstnär. Han varken målade eller spelade, men kunde lägga en vecka på att få ett kvastskaft vackert och behagligt.
Modesty skapade grejer av allt hon hittade, ritade och fyllde matteböckerna med berättelser. Pappans devis var ”leksaker köper man inte, man skapar dem”. Som vuxen förstod hon att de inte hade råd. Huset de bodde i hade varken vatten eller el, bara utedass. Som liten var hon full av avund på de andra barnens leksaker. I ren avund dränkte hon en kompis fina Barbiedocka på en fisketur.
”Smaker, lukter, situationer, möten, ljus, mörker – det inspirerar.”
MODESTY SOFRONENKOFF
Alltid spelat, alltid skapat
Det har hållit i sig hela livet, skapandet. Hon sökte en teknisk utbildning eftersom hon var innovativ och uppfinningsrik, men hoppade av när matten blev för mycket. I stället hämtade hon sin gitarr och luffade runt i Europa, där hon bland annat tillverkade och sålde smycken.
Väl hemma igen började hon på social linje, men tyckte att det var ”så jäkla tråkigt” och skolkade för att följa med en granne och sjunga på ålderdomshem. Under åren har hon spelat i många olika band, bland annat ”PMS”, som spelade på fängelset. I dag sjunger hon lead och spelar femsträngad bas i ”Woodmans”.
Konstnärskapet är lika varierat. Hon arbetar med bland annat raku, linoleumtryck, måleri och fotografi och har sedan sin första utställning 1976 ställt ut på flera platser i världen: Tokyo, Virginia, Danmark, Norge och på ett slott i Languedoc. Där höll hon även i kroki, något hon ägnat sig åt sedan hon var i 30-årsåldern.
Konsten omfattar också djur och landskap, snö och is, extrema närbilder och hela landskap. Hon tar vara på glas som slängts utomhus och smälter ned det till konstverk. Skönhet går att hitta i så mycket: natur, stolsryggar, cigarettfimpar och skrot. Hon planerar inga bilder. De bara ”oh shit!” dyker upp.
”Smaker, lukter, situationer, möten, ljus, mörker – det inspirerar.”
Lust och hängivenhet är starka drivkrafter. Hon älskar att utforska och går sällan samma väg två gånger. När en gallerist bad henne göra 30 exemplar av hennes Matisseparafraser gjorde hon två. Sedan blev hon uttråkad.
En tågresa och två gammeldansk senare
Den lustfyllda friheten har också en annan sida. Modesty är autodidakt, något som har stängt ute henne från en del projekt och arbetstillfällen. Hon har erfarit hur svårt det kan vara för konstnärer att få möjligheter, och har hört många berättelser om andra som stängts ute från olika sammanhang. Hon blev själv refuserad till Hallands Vårsalong flera gånger.
Under en resa till Louisiana Museum of Modern Art tillsammans med sitt krokigäng såg de en film om de refuserade impressionisterna. På tåget hem, efter två gammeldansk, fick Modesty nog.
”Vad fan, kan de så kan jag!”
Tillsammans med sin goda vän och konstnärskollega Kirke Ralph startade hon Salon de Refusée i Halmstad. De fick medier att efterlysa konstnärer som blivit refuserade till Vårsalongen och bjöd in dem att lämna in sina verk hos dem i stället. 101 refuserade konstnärer hörde av sig.
Det säger en del om Modesty. Hon nöjer sig inte med att konstvärldens dörrar är stängda. Om någon inte öppnar dem får man väl skapa ett annat sätt att ta sig in.
Galleri 70, Viltsnok och Lilla Konstskolan
Engagemanget för konstens tillgänglighet och konstnärers möjligheter har funnits länge och förstärktes när hon träffade Kirke.
”Jag avskyr att folk blir utestängda. Det finns många som skapar och inte får möjlighet att synas.”
Hon startade Galleri Söder, som sedan blev Galleri 70. Galleriet växte bit för bit när andra verksamheter i lokalerna lades ned. Utöver utställningar genomfördes workshops och kurser. Modesty grundade både galleriet och föreningen, och arbetet fortsatte år efter år även om hon behövde avsäga sig ett visst ansvar eftersom hon var på väg att bli utbränd.
Vid öppningen av Galleri 70 konstaterade hon:
”Min tid som ideell idiot är över”. Sedan blev det 16 år till.
Är man engagerad så är man. Modesty är en eldsjäl som med sitt engagemang betytt mycket för konstnärer och andra kulturutövare. Att lyfta andra är en hjärtefråga. Alla behövs.
När en felaktighet i hennes anmälan gjorde att hon inte kom med i Konstliv Halland blev hon först arg. Sedan glömde hon det. Tills hon hörde historier om andra konstnärer som inte fått vara med på grund av snobberi. Då startade hon ”Viltsnok”, en alternativ konstrunda som komplement till den officiella konstrundan i Halland.
För Modesty handlar tillgänglighet inte bara om konstnärer som behöver få visa sina verk. Också publiken ska få känna att konsten är till för dem.
”Man behöver inte värdera, man behöver bara låsa upp hjärtat. Det är ovärderligt.”
MODESTY SOFRONENKOFF
Hon startade ”Lilla Konstskolan” på Galleri 70. Hon kunde ge barnen tio förslag på vad de kunde göra. De kom alltid på ett elfte. Och det var precis vad Modesty ville. Senare visade det sig att hon omedvetet hade arbetat enligt Reggio Emilia-metoden, som bygger på en stark tro på det kompetenta barnet.
”Man behöver inte värdera, man behöver bara låsa upp hjärtat. Det är ovärderligt.”
30 augusti 2026 stängdes Galleri 70 och en era på 16 innehållsrika år avslutades med utställningen, La Grande Finale. En epok har gått i graven.
Konsten behövs
Konsten är för Modesty mer än ett sätt att skapa. Den behövs.
”Politikerna borde förstå att konst och skapande behövs för att folk ska må bra.”
Människans sätt att bete sig mot varandra väcker starka känslor hos Modesty.
”Vårt liv är som ett litet andetag och så fördärvar vi det.”
Det märks också i hennes konst. I utställningen ”Terra”, som hon och Kirke anordnade, fanns ett interaktivt verk där besökarna kunde köpa grillpinnar pyntade till träd och placera ut dem på en stor glob, en uttorkad jord, som symbolisk skog. Pengarna gick till ”Ett klick för skogen”, där man köpte svensk urskog.
I “Friheter”, fanns politiska fångar inne i en kupol av galler, gjorda av piprensare. Besökare kunde köpa en piprensare och ta bort en del av gallret. När utställningen var slut var gallret borta och fångarna var fria. Pengarna gick till Amnesty.
2007 gjorde hon en fotoserie där människor var sammansmälta med maskiner, inspirerad av George Orwells 1984 och Ray Bradburys Fahrenheit 451. Då var det en dystopisk bild, det är det inte idag, konstaterar hon krasst. Det är så det ser ut nu.
För att få den sammansmälta effekten använder hon en funktion i Photoshop, och har fått påtalat av en del experter att hon gör det på fel sätt, att arbetet ska ske i en annan ordning.
Modestys svar på det?
”Fuck you, jag gör som jag vill. Det finns inga rätt eller fel, så ska man göra eller inte – bullshit.”
”Det finns inga rätt eller fel, så ska man göra eller inte – bullshit.”
MODESTY SOFRONENKOFF
Det är många starka uttryck Modesty bjuder på när man samtalar med henne. När hon irriterat berättar om en person som inte stod på sig, konstaterar hon att ”hon hade inte tillräcklig patte för att stå på sig”.
När ÖB senare sade i bästa sändningstid att ”vi måste rusta oss för krig” blev hennes reaktion en annan:
”Vi måste rusta oss för fred. Vi måste arbeta för fred.”
En nässelfjäril i januari
Det passionerade temperamentet och närheten till barrikaderna till trots så finns det en stor värme och mjukhet hos Modesty. Den framkommer inte minst när hon pratar om Kirke, hennes parhäst och nära vän under många år.
De kunde gnabbas så folk trodde att de var ett par. De skiljde sig åt i mycket. När Modesty sade ”Jag är anarkist” svarade Kirke:
”No, no, jag är liberal.”
Men de delade samma grundvärderingar: kärlek, fred, respekt och allas lika värde.
Tre dagar efter hans bortgång hittade Modesty en nässelfjäril i sin ateljé. I januari. Det är med gråt i rösten som hon talar om honom.
”Han var otroligt viktig för mig.”
De delade samma grundvärderingar: kärlek, fred, respekt och allas lika värde.
När jag och min man Daniel arbetade med Penseldrag – en bok om konstnären Kirke Ralph och berättade om idén att använda delar av intäkterna till en minnesfond, i den öppna Facebookgruppen där man kunde följa arbetet, var det Modesty som föreslog att pengarna istället skulle gå till ett stipendium för konstnärer. Kirke hade själv varit mån om att lyfta och hjälpa andra.
En idé som blev verklighet.
Och det känns synnerligen rätt att årets Kirke Ralph-stipendiat är Modesty Sofronenkoff – den obändiga, passionerade och omtänksamma konstnären och kulturarbetaren.
Det behövs fler som Modesty.
“Jag är inte svensk eller ryss, jag är världsmedborgare.”
MODESTY SOFRONENKOFF
Ta del av Modestys verk på hennes hemsida! Här kan du läsa om Galleri 70.
MOTIVERING:
Med lust, nyfikenhet och stor hängivenhet har hon skapat ett färgstarkt konstnärskap som vägrar låta sig stoppas in i fack eller begränsas av konventioner. När hon som autodidakt har mötts av stängda dörrar har hennes jävlar anamma uppfunnit nya vägar. Med stark empati och känsla för rättvisa har hon genom utställningar, pedagogiskt arbete och galleriverksamhet engagerat sig för att fler konstnärer ska få synas och fler ska känna sig välkomna i konstens värld. Med sitt starka motstånd mot snobberi och sin tro på allas skaparkraft har hon patte nog att stå upp både för sig själv och andra.
Vill du läsa om tidigare Kirke Ralphstipendiater?
En bordsduk på golvet för gemenskap: 2025 års Kirke Ralph-stipendiat, Ronak Rabiee
Ett nyfiket och mångsidigt konstnärskap: 2024 års Kirke Ralph-stipendiat, Eric Bronelius
Berättelser i träden: 2022 års Kirke Ralph-stipendiat, Anders Ölund
Här kan du läsa om 2020 års Kirke Ralph-stipendiat, Sussanne Snoeck
Här kan du läsa om boken om Kirke Ralph
Här kan du läsa mer om stipendiet
Här kan du läsa ett äldre reportage om Kirke Ralph, medan han levde
